1.e-legitimation? Mot bakgrund av övriga delar av HD:s domskäl är det också möjligt att diskutera huruvida det finns ytterligare förutsättningar för möjligheten att uppställa en tillitsfullmakt utöver de angivna kriterierna.s. 552
2.HD valde att formulera sin fråga så att den låg mycket nära omständigheterna i målet. Omständigheterna var dock nog så udda. Det får anses höra till de mer sällsynta fallen att det går att styrka att innehavaren har lämnat över sin e-legitimation med koder till någon annan i avsikt att denna skulle använda e-legitimationen. Det bör därför diskuteras om prejudikatet ska tolkas så snävt som HD:s frågeställning antyder. Det handlar alltså om att tolka prejudikatets räckvidd för att avgöra om innehavarens frivilliga överlämnande av sin e-legitimation till annan med avsikt att denna ska användas av personen, är en förutsättning för att en tillitsfullmakt ska komma till stånd i dessa fall.s. 552
3.Å ena sidan är det inget i beskrivningen av kriterierna för en tillitsfullmakts uppkomst i p. 20–24 som kräver en sådan begränsning. Kriterierna, och därmed regeln, verkar utan ytterligare anpassning kunna tillämpas även på omständigheter där mellanmannen kommit åt e-legitimationen på annat sätt.s. 552
4.Bedömningen av det första kriteriet, tredje mans befogade tillit, torde inte påverkas alls. Vilken avsikt innehavaren haft eller inte haft, är typiskt sett helt dold för tredje man, eftersom han inte ens vet om att det är någon annan än innehavaren själv som använder e-legitimationen.s. 552
5.E-legitimationens personliga karaktär gör det också svårt att föreställa sig praktiska situationer där omständigheterna som givit mellanmannen möjlighet att använda e-legitimationen inte har en tydlig koppling till innehavaren, alltså det andra kriteriet. Åtminstone om det är innehavarens egen e-legitimation som använts, och inte en bedräglig e-legitimation som upprättats i innehavarens namn av den utomstående. Kanske kan det tolkas in en begränsning i formuleringen att dessa omständigheter ska knytas till den befogade tilliten på ett ”relevant sätt”. Den beskrivning som ges i domskälen, eller i tidigare praxis, ger emellertid inte någon god ledning för hur relevanskriteriet i så fall ska förstås.s. 553
6.Åtminstone vid första anblicken verkar det därför vara främst det tredje kriteriet, innehavarens insikt om risken för tredje mans tillit till behörigheten hos en mellanman, som lämpar sig för att på något vis avgränsa situationerna då en tillitsfullmakt kan uppkomma. Sådan insikt kan emellertid föreligga i väsentligt fler fall än de då innehavaren frivilligt lämnat över sin e-legitimation till annan, och kan därför öppna för ett betydligt mer utvidgat tillämpningsområde, jämfört med det mål som HD avgjorde.s. 553
7.Å andra sidan finns uttalanden i HD:s domskäl som kan tyda på att domstolen har avsett att begränsa prejudikatets räckvidd till typfallet då innehavaren lämnat ifrån sig sin e-legitimation till annan med avsikt att den andra skulle använda e-legitimationen.s. 553
8.För detta talar dels formuleringar som är hårt knutna till det aktuella fallet och omständigheterna där. Fastän omständigheterna i det enskilda målet skapar vissa formella ramar för HD:s bedömning, står domstolen fri att välja hur frågan i målet ska formuleras. I avsaknad av andra hållpunkter, får frågan i målet normalt anses avgränsa vad HD har avsett att uttala sig om. I det aktuella målet spelar detta roll på så vis att HD inte hade behövt begränsa frågeställningen genom formuleringen ”… i avsikt att mottagaren ska använda den …”. Hur snävt frågan formulerats, utgör alltså i sig ett argument för att begränsa prejudikatets räckvidd.s. 553
9.Dels gäller det andra uttalanden i den allmänna delen. I p. 10 ff. redogör HD allmänt för grundläggande rättsliga utgångspunkter gällande ansvaret för rättshandlingar som ingås med användande av e-legitimationer. Redogörelsen kretsar kring gränsen mellan obehörig och behörig användning, och i p. 11 anger HD att en förutsättning för att bundenhet ska uppkomma som utgångspunkt är att rättshandlingen, som företas med användande av en e-legitimation, ska härröra från innehavaren av e-legitimationen. Obehörig användning, vilket alltså inte leder till att innehavaren blir bunden, beskrivs därefter med hänvisning till NJA 2017 s. 1105 p. 17 så att någon annan än innehavaren använt e-legitimationen ”utan att han eller hon har haft innehavarens samtycke till användningen eller annars har haft rätt att använda e-legitimationen”.s. 553
10.I förlängningen exemplifierar HD med typfall på obehörig användning. Särskilt intressant är vad som sägs i p. 13, som läst tillsammans med p. 15 kan uppfattas som ett sätt att rama in, och begränsa, utrymmet för att fullmaktsfrågan ska uppkomma. I p. 13 anges nämligen att det är fråga om obehörig användning när en utomstående har kommit åt ”exempelvis säkerhetskoder genom tillgrepp, vilseledande eller liknande förfarande och därefter nyttjar e-legitimationen utan innehavarens samtycke”. Typiskt för dessa fall, fortsätter HD, är att ”innehavaren aldrig har avsett att e-legitimationen skulle nyttjas av annan för någon typ av rättshandlingar”. Den utomståendes användning leder alltså i dessa fall inte till bundenhet för innehavaren.s. 554
11.Kanske utgör innehavarens avsikt att låta annan använda e-legitimationen i realiteten ett sätt att kvalificera relevansbedömningen i härrörandekriteriet närmare. HD har visserligen inte givit tydligt uttryck för det i sitt sätt att beskriva kriterierna för en tillitsfullmakt i 2021 års fall, men kanske tänkte man att det inte heller behövdes, såsom frågan i målet hade formulerats. En sådan tolkning får anses ha mycket goda skäl för sig, men om relevansbedömningen kan anses ha ett sådant innehåll är inte alldeles lätt att avgöra mot bakgrund av tidigare praxis gällande tillitsfullmakter. En egentlig jämförelse är svår eftersom omständigheterna i de tidigare fallen i väsentliga delar skiljer sig åt från omständigheterna i 2021 års fall. I de tidigare avgörandena ställdes frågan inte heller på sin spets, dels eftersom det inte ansågs föreligga befogad tillit, dels eftersom det oavsett handlade om situationer då huvudmannen verkligen hade någon form av avsikt att låta mellanmannen företräda denne, om än inte med ett så långtgående uppdrag som det tredje man påstod sig ha trott. Det senare kanske ändå kan antyda något om tillitsfullmaktens potentiella tillämpningsområde. Även NJA 2014 s. 684 p. 18 får anses kunna ge visst stöd till en sådan slutsats.s. 554
12.Vid första anblicken skulle p. 10–14 alltså kunna uppfattas som någon sorts obiter dicta som ger en trevlig bakgrund och kontext till målets egentliga fråga, men vid närmare granskning kan det också anses utgöra en helt nödvändig beskrivning av grundläggande förutsättningar för när en (tillits-)fullmakt ska kunna uppkomma i typfallet. Mot denna bakgrund är det nog rimligt att tolka prejudikatet så, att det innebär att tillitsfullmakt bara kan uppkomma när innehavaren frivilligt lämnat ifrån sig sin e-legitimation med avsikt att mottagaren ska använda den.s. 555