Ordet ”sammantaget” används också ofta. Se t.ex. ”Advokaten och arvodesdebiteringen” Mål Ö 2239-22 p. 7. — Ackumulerat resultat kan betyda en över tid hopsamlad mängd. I denna betydelse ligger något mer än en helhet, nämligen den hopsamling av olika företeelser som leder fram till helheten. Därmed är inte sagt att denna alltid ska betraktas som något statiskt oföränderligt. 1 2 Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 50 och 251. 13 Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 51. 14 Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 252 med rättsfall angivna i not 785. 1 5 Føllesdal, Walløe och Elster, Argumentationsteori, språk och vetenskapsfilosofi, Thales 2009, s. 109 ff. 1 6 Se till det anförda Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 270 ff. 17 Se om delresonemang Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 42 ff. och JT 2020–21 s. 25 ff. 18 Dir 2022:7 s. 13 ff. Se om rättshjälp NJA 1999 s. 465. 19 Se härtill lag (2011:1211) om Konsumentombudsmannens medverkan i vissa tvister. 2 0 Schelin, Bevisvärdering av utsagor i brottmål, Norstedts Juridik 2007, s. 164 f. och Heuman Bevisbördan, s. 269 om läkares dokumentation. 21 INFR(2018)0099, C(2021)7160 final och prop. 2021/22:202 s. 6. Se vidare Heuman, Bevisbördan, s. 42 ff. Jfr häremot följande uttalanden i Marknadsdomstolen 2009:11: ”I motiven till KL anges att en avsikt med konkurrenslagstiftningen är att den så långt möjligt uppnår materiell rättslikhet med EG:s konkurrensregler (prop. 1992/93:56 s. 21). Vid tillämpningen av 6 § KL ska således EG-rätten vara vägledande. I förarbetena till den nya KL framhålls att den vägledning som EGrätten kan ge i första hand rör tolkningen av de materiella bestämmelserna under det att EG-domstolens och kommissionens uttalanden har mindre betydelse när det gäller frågor om förfarandet. Här får i stället vägledning främst hämtas i svenska förarbeten, praxis och doktrin (prop. 2007/08:135 s. 77 f.). Vad gäller frågor om beviskrav och bevisbörda är det således i första hand nationella regler som ska tillämpas. Enligt Marknadsdomstolens mening hindrar dock detta inte att det vid tillämpningen av nationella regler kan hämtas viss vägledning från EG-rätten i frågor som beviskrav och bevisbörda.” 22 C 460/20 p. 68, 71 och 72. 2 3 Betaltjänstlagen 5 kap. 3 §. Se närmare om detta fall Rødvei Aagard, JT 2022–23 s. 63 ff. 24 ARN Änr 2022-01950, Änr 2021-19593, Änr 2022-03828, Änr 2022-03339, Änr 2021-16843, Änr 2021-12666, Änr 2022-04140, Änr 2022-03987 och Änr 2022-02184. 25 Se om det sammanvägda bevisvärdet av flera bevisfakta Ekelöf, Edelstam och Heuman, Rättegång, Fjärde häftet, Sjunde upplagan, Norstedts Juridik 2009, s. 201 ff. 26 Heuman, Bevisbördan, s. 135 f. 2 7 Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 96. 28 HD p. 26. 29 HD p. 26. 30 Detta andra fall kan uppfattas så att en tillräcklig betingelse består av två nödvändiga betingelser. 31 HD p. 27. 32 Det rör sig om ett viktigt argument, dvs en faktor av betydelse för ansvarsbedömningen, men inte om ett rekvisit när HD uttalar att det ”vid denna bedömning får särskild betydelse till vem han eller hon uppfattade att den personliga behörighetsfunktionen lämnades ut.” HD p. 27. Rekvisit uttrycks med HD:s ord att konsumenten ska ansvara eller att särskilt klandervärt agerande föreligger. HD p. 26 och 27. 33 HD p. 28. 34 HD p. 29. 35 HD p. 34. 36 Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 240. 37 Heuman, JT 2015–16 s. 760 ff. 3 8 ARN Änr 2922-01950 s. 3, Änr 2021-19593 s. 3, Änr 2022-03828, Änr 2022-03339 s. 3, Änr 2021-16843 s. 3, Änr 2021-12666 s. 3 f., Änr 2022-04140 s. 3, Änr 2022-03987 s. 3 och Änr 2022-02184. 39 Betaltjänstlagen 5 a kap. 1 §. 1 st. 40 Prop. 2009/10:122 s. 11 och 24. 41 Betaltjänstdirektivet artikel 60 och prop. 2009/10:122 s. 23. 42 Heuman, Bevisbördan, s. 364. 43 Betaltjänstlagen 5 a kap. 1 §. 4 4 Heuman, Bevisbördan, s. 396 ff. 45 Betaltjänstlagen 5 kap. 3 § 2 st. och prop. 2021/22:202 s. 4 och 8. Se även det andra betaltjänstdirektivet artikel 59. 46 INFR(2018)0099, C(2021) 7160 final s. 3 f. De sägs också att de personer som berörs ska, av rättssäkerhetsskäl, ges möjlighet att få full kännedom om sina rättigheter och, i förekommande fall, ges möjlighet att göra dem gällande vid de nationella domstolarna. 47 Prop. 2017/18:77 s. 166. 48 Heuman, Bevisbördan, s. 105 f. 4 9 NJA 1975 s. 577, s. 582 och Heuman Bevisbördan, s. 61, 289, 605 och 619. Se härtill ”Smyckesköpet” NJA 2019 s. 617 p. 23 50 Prop. 2021/22:202 s. 4 f., 8 f. och 14. 51 Betaltjänstlagen 5 a kap. 3 §. 52 ”BankID-bedrägeriet” p. 13 och 15. 53 Prop. 2009/10:122 s. 28 och ”BankID-bedrägeriet” p. 29. 5 4 HD p. 21. 55 HD p. 22 och 25. 56 HD p. 27. 5 7 HD p. 27. 58 HD p. 29. 59 I avsiktsfall som berörs av HD under p. 26 räcker det för att en kontohavare ska vara ansvarig att denne haft anledning misstänka att det förelåg risk att kontohavarens handlande kunde medföra förlust. 60 I fallet ARN Änr 2022-02184 antyds att om det är utrett att kontohavaren uppfattade att det fanns en risk är det något annat än att kontohavaren faktiskt förstod att så var fallet. Det förklaras inte varför en persons bevisade riskuppfattning är något annat än en persons bevisade faktiska riskförståelse. — I rättsfallet ”BDO” anges att den faktiska tilliten ska bevisas men att den kan presumeras. Av detta fall om revisorsansvar kan inte dras bevismässiga slutsatser om vad som ska gälla för betaltjänsttvister. NJA 2014 s. 272 p. 28 61 Heuman, Bevisbördan, s. 537 ff. 62 HD p. 28. 63 Adlercreutz, Gorton och Lindell-Frantz, Avtalsrätt I, Fjortonde upplagan, Juristförlaget i Lund 2016, s. 47. 64 Asp, Ulväng och Jareborg, Kriminalrättens grunder, Andra upplagan, Iustus förlag 2013, s. 293 och NJA 2016 s. 723 p. 18 (likgiltighet som avser andra brottsförutsättningar än en effekt). 6 5 NJA 2016 s. 763 p. 13, 16 och 21. 6 6 Se ”BankID-bedrägeriet” p. 26 med hänvisning till p. 20 och upplysningen om att dansk rätt bygger på ett ansvar för vad kontohavaren insåg eller borde ha insett. 67 ARN Änr 2022-03987 s. 4 och Änr 2022-04140 s. 4. 68 Det behöver inte bevisas av leverantören att kontohavaren faktiskt var medveten om att det fanns en stor sannolikhet för att de utlämnade uppgifterna skulle komma att missbrukas. 6 9 ARN Änr 2022-01950 s. 4, Änr 2021-19593, Änr 2022-03828, Änr 2022-03339, Änr 2021-16843 samt Änr 2021-12666. 70 ARN Änr 2022-02184. Se även det likartade fallet ARN Änr 2022-04140 (76 år gammal, flera strokes och funktionsnedsättningar.) 71 Kontohavarens vägran och hennes ålder och sjukdom kan anses utgöra relevanta bevisfakta för väsentligen samma bevistema, nämligen riskinsikt och likgiltighet. 7 2 ARN Änr 2022-01950, Änr 2021-19593, Änr 2022-03828, Änr 2022-03339, Änr 2021-16843, Änr 2021-12666. 73 ARN Änr 2022-03987 s. 6. 7 4 Se även ARN Änr 2022-0410 s. 4. 75 ”BankID-bedrägeriet” p. 27. 76 ARN Änr 2022-04140 och Änr 2022-0389. 7 7 Betaltjänstlagen 5 a kap. 3 § st. 1 och 2. 78 HD p. 23. 79 HD p. 24. 8 0 NJA 1992 s.130, s. 137 f. och prop. 2009/10:122 s. 30 (bevisning om faktisk vetskap om en obehörig transaktion). 81 Hellner och Radetzki, Skadeståndsrätt, Elfte upplagan, Norstedts juridik 2021, s. 146 f. 82 NJA 1996 s. 118, s. 127. 83 ARN Änr 2022-01950, Änr 2021-19593, Änr 2022-03828, Änr 2022-03339, Änr 2021-16843, Änr 2022-12666 och Änr 2022-02184. Se även Änr 2022-03828 (konsumenten lämnade tillåtelse till fjärrstyrning och motargumentet pressande förhållanden). 8 4 Heuman, Bevisbördan, s. 360. 85 Det andra betaltjänstdirektivet artikel 72. 86 ARN Änr 2022-01950, Änr 2021-16843, Änr 2021-12666 och Änr 2022-04140. Se även Änr 2022-03828 där det inte rörde sig om kodutlämnande utan tillåtelse till fjärrstyrning. Se även det likartade fallet Änr 2022-03339. 87 ARN Änr 2021-19593. Se även det likartade fallet Änr 2022-02184. 88 ”BankID-bedrägeriet” p. 23 och 24. 89 SOU 2007:26 s. 211 och SOU 2014:47 s. 322 samt Heuman, Reklamationsnämnder och försäkringsnämnder, s. 21 och 571 ff. 90 ARN Änr 2022-04140 och Änr 2022-02184. 9 1 NJA 1991 s. 217 och Heuman, Bevisbördan, s. 571 f. 92 Betaltjänstlagen 5 kap. 47 §. 93 Andra betaltjänstdirektivet artikel 72.1 första stycket samt prop. 2021/22:202 s. 14 och prop. 2017/18:77 s. 165. 94 ”Låneavtalet med 4Finance” NJA 2017 s. 1105 p. 16. 95 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, artikel 1. 9 6 Prop. 2015/16:72 s. 36. 97 Se härtill Förordningen preambel (18). 98 Lag (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering. Ingen av de åtta paragraferna innehåller någon bevisbörderegel. 99 HD p. 15. 1 00 Prop. 2017/18:77 s. 165 f. 101 Prop. 2021/22:202 s. 4 ff. 102 Europaparlamentets och Rådets förordning EU nr 910/2014 artikel 13 om skadeståndsansvar och bevisbördan för avsikt och oaktsamhet hos en icke kvalificerad tillhandahållare avser inte tvister om obehörig användning av en elektronisk underskrift. 103 Heuman, Bevisbörda, s. 84 ff., s. 234 och 695 samt NJA 2021 s. 983 ”Bilbranden i Sollentuna”. 104 HD p. 19. 1 05 Heuman, Bevisbördan, s. 410 ff. 106 Heuman, Bevisbördan, s. 398 ff. 107 HD p. 16. 108 HD p. 16. 1 09 HD p. 19. 110 HD p. 23. 111 HD p. 19. Se härtill Heuman, Bevisbördan, s. 362, 548 och 639 om det aktiebolagsrättsliga fallet NJA 1995 s. 437. 112 HD p. 20 och 9 samt NJA 1992 s. 263. 113 Se härtill Rødvei Aagard, JT 2022–23 s. 77 med not 36.
Hänvisas från p. 3 (s. 472)
3.Det är svårt att förstå och förklara vad som avses med en helhetsbedömning. Ibland säger HD att det ska göras en sammanhållen eller samlad bedömning. Det rör sig då om två begrepp som nog har samma betydelse som en helhetsbedömning eller som i vart fall har en liknande betydelse. Vid helhetsbedömningar får resonemangen inte vara inriktade på skilda delar som bedöms successivt. Man skulle därför kunna säga att alla relevanta faktorer ska bedömas samtidigt och detta oberoende av om de utgör bevisfakta av betydelse vid bevisvärderingen eller utgör argument av betydelse för den rättsliga bedömningen. En helhetsbedömning blir då en omfattningsbeskrivning. Det ska här förutskickas att rättsfrågor och bevisfrågor ska hållas i sär och inte sammanblandas och bedömas samtidigt.s. 472