Som Mathias A. Bjerkhaug och Peter Carlstedts anförande visade, finns det emellertid all anledning att fundera över hur exempelvis HD i NJA 2017 s. 1105 i sin bedömning verkar ha bortsett från viktiga förutsättningar som gäller för de olika nivåerna av säkerhet för en e-legitimation enligt eIDAS-förordningen.
Hänvisas från p. 5 (s. 426)
5.I dessa frågor har EU, än så länge, inte lagt sig i detaljerna, utan det är istället främst de inhemska avtalsrättsliga och skadeståndsrättsliga reglerna som aktualiseras. Regler som, trots historiskt sett starkt gemensamt lagstiftningsarbete, visar sig bjuda på rätt stora skillnader de nordiska länderna emellan. Exempelvis har svenska Högsta domstolen i NJA 2021 s. 1017 ansett det som möjligt att anse ett överlämnande av behörighetsfunktioner till en närstående som en tillitsfullmakt, medan danska Højesteret i ett antal avgöranden under de senaste åren istället diskuterat frågan i termer av bundenhet till följd av culpa. I Norge har det rent skadeståndsrättsliga spåret med ett ordinarie culpaansvar som utgångspunkt använts av Høyesterett, men den norska lagstiftaren har i en ny finansavtalelov bestämt att frågan om kundens ansvar i dessa fall från och med 1 januari 2023 ska följa samma bedömningsmönster som om det vore tal om obehöriga transaktioner. I Finland ser regleringen något annorlunda ut, men även där finns möjlighet att diskutera ansvar till följd av innehavarens vårdslöshet med att (inte) skydda sin e-legitimation. Även andra problem än frågor om skuldsättning och återbetalningsskyldighet kan uppkomma, och det kanske mest oroväckande exemplet gavs under Juridiska fakultetens dekanus, Anna Singer, välkomsttal under konferensmiddagen: Bekräftelse av faderskap kan numera ske digitalt med hjälp av e-legitimation.s. 426