Stycket

11.Högsta domstolens beslut NJA 2022 s. 66 handlar om en vuxenadoption där svensk domsrätt och tillämpning av svensk rätt inte var ifrågasatta eftersom såväl adoptanten som adoptivbarnet såvitt framgår var svenska medborgare med hemvist i Sverige. Utlandsanknytningen bestod av att adoptivbarnets i USA bosatte biologiska fader motsatte sig adoptionen, vilken dessutom riskerade att inte bli erkänd där. Högsta domstolen hänvisade till föräldrabalkens krav att en adoption ska vara lämplig. En omständighet som kan påverka lämplighetsbedömningen är om adoptionen kommer att erkännas i ett land som de inblandade har anknytning till, varvid man ska beakta risken för olägenheter som ett icke-erkännande kan orsaka adoptivbarnet. Är det oklart om den svenska adoptionen kommer att erkännas och erkännandefrågan har avgörande betydelse för om adoptionen ska tillåtas, ankommer det enligt Högsta domstolen på rätten att försöka utreda detta. Med hänsyn till att adoptivbarnet i det aktuella fallet var vuxet och bortsett från den biologiska faderns bosättning i USA inte hade någon tydlig koppling till landet ansågs frågan dock inte ha nämnvärd betydelse. Eftersom de övriga förutsättningarna för adoption var uppfyllda bifölls adoptionsansökan.s. 274