Närliggande

15.Sammantaget kan det sålunda konstateras att NJA 2017 s 622 (Brinnande bilen) är principiellt intressant såtillvida att det ger vid handen att enbart det förhållandet att ett fordon försatts i rörelse, till skillnad från vad som tidigare ansågs vedertaget, inte nödvändigtvis är tillräckligt för att fordonet ska anses vara i trafik i den mening som avses i 1 och 8 §§ TSL. I vart fall under förutsättning att fordonet endast förflyttat sig en mycket kort sträcka krävs att ytterligare ett rekvisit är uppfyllt, nämligen att fordonets rörelse föranletts av en härför relevant åtgärd. Den praktiska betydelsen av detta tilläggsrekvisit ska emellertid inte överdrivas. När ett fordon försätts i rörelse så beror nämligen detta i de allra flesta fall på att någon, med eller utan avsikt att sätta fordonet i rörelse, vidtagit en härför relevant åtgärd, med följd att fordonet kan anses ha varit i trafik. Men i exceptionella fall kan det naturligtvis förekomma att fordonets rörelse inte föranletts av någon sådan åtgärd, såsom exempelvis i det här aktuella fallet, där en brand orsakade kortslutning i bilens startmotor vilken i sin tur ledde till att bilen stötvis rörde sig framåt. Ett annat exempel är att ett tekniskt fel föranleder att en bilmotor startar av sig själv med följd att bilen kommer i rörelse. Ytterligare ett exempel är att en parkerad bil i samband med storm rullar i väg och orsakar skada. Men av allt att döma är det alltså bara i sådana mycket ovanligt förekommande situationer som det i 2017 års avgörande uppställda kravet på relevant åtgärd verkligen medför att ett fordon, trots att det varit i rörelse, inte kan anses ha varit i trafik.s. 254