I punkt 4 redogör domstolen för NJA 1984 s 501 I–II (De utbrända bilarna), NJA 1986 s 470 (Dikeskörningen vid Bygdeå), NJA 1990 s 93 (Husbranden i Bara), NJA 1994 s 449 I–II (De okända förarna) samt NJA 2017 s 642 (Bilrånet).
Hänvisas från p. 21 (s. 236)
21.Högsta domstolen konstaterade att det i doktrinen gjorts gällande att försäkringstagaren har bevisbördan för omständigheter som medför att ett så kallat omfattningsvillkor äger tillämpning (och att försäkringsfall således föreligger) medan försäkringsgivaren har bevisbördan för förhållanden som medför att ett undantagsvillkor är tillämpligt (med följd att rätt till ersättning ur försäkringen inte föreligger). Vidare konstaterades att bevisbördan oftast placerats på detta sätt i rättspraxis men att denna praxis likväl inte kan anses ge stöd för en sådan, närmast schematisk, regel. Snarare får Högsta domstolen i de tidigare avgörandena anses ha tagit ställning till bevisbördans placering för vissa typfall med tillämpning av allmänna bevisrättsliga principer och med beaktande av omständigheterna i varje enskilt fall.s. 236