Som exempel kan nämnas att rättspraxis beträffande sådan beräkning av trafikskadeersättning som ska ske med stöd av reglerna i 5 kap skadeståndslagen (1972:207, SKL) inte behandlas. Inte heller behandlas rättsfall beträffande utmätning och beskattning av försäkring respektive försäkringsersättning. Utanför framställningen faller också rättsfall beträffande bestämning av påföljd för försök till försäkringsbedrägeri och många andra rättsfall som på motsvarande sätt gäller tilllämpning av andra regler och principer än de som traditionellt brukar sägas utgöra en del av försäkringsrätten. I mera konkret hänseende kan som exempel på rättsfall från senare tid som av nu angivna skäl inte kommer att behandlas nämnas NJA 2017 s 1123, NJA 2019 s 622 (Trafikskadeforum), NJA 2022 s 645 (Samborna på Sollerön), Högsta domstolens beslut den 31 oktober 2022 i mål nr Ö 5677-22 (Trygg-Hansas utfästelse) samt Högsta domstolens dom den 16 december 2022 i mål nr T 6586-21 (Bodelningen och konsultbolaget).
Hänvisas från p. 2 (s. 225)
1.SvJT:s översikter över svensk rättspraxis i försäkringsrätt sträcker sig ända tillbaka till den 1 januari 1928, det vill säga samma dag som GFAL, trädde i kraft. Den första översikten, avseende perioden 1928– 1937, publicerades av Phillips Hult i SvJT 1939 s 232 ff. Därefter publicerade Hult ytterligare tre översikter, nämligen avseende perioden 1938–1941 (SvJT 1943 s 15 ff) perioden 1942–1946 (SvJT 1947 s 494 ff) samt perioden 1947–1953 (SvJT 1954 s 638 ff). Sedermera övergick uppdraget att författa dessa rättsfallsöversikter till Jan Hellner, som även han kom att publicera fyra sådana, nämligen avseende perioden 1954–1959 (SvJT 1961 s 342 ff), perioden 1960–1965 (SvJT 1968 s 289 ff), perioden 1966–1971 (SvJT 1974 s 11 ff) samt perioden 1972–1980 (SvJT 1982 s 389 ff). Därefter hade av allt att döma inte någon i uppdrag att fortsätta det viktiga arbetet med publicering av dessa rättsfallsöversikter förrän jag fick detta uppdrag under hösten 2014, varefter den senaste översikten, avseende perioden 1981–2015, publicerades i SvJT 2016 s 745 ff.s. 225
2.Den nu föreliggande översikten avser perioden 2016–2022. I syfte att uppnå ett enhetligt framställningssätt har jag valt att begränsa framställningen på samma sätt som 2016 års översikt. En begränsning avser således de behandlade rättsfallens inriktning. I den följande framställningen uppmärksammas rättsfall beträffande frågeställningar som är försäkringsrättsliga såtillvida att de gäller tillämpning av något regelverk som tar sikte på privat försäkring. Det kan vara fråga om kodifierade regelverk, exempelvis FAL, FRL, FDL, TSL samt AvtL (som tar sikte på alla slags avtal, däribland försäkringsavtal), men också om allmänna principer, exempelvis de som gäller tolkning av försäkringsvillkor. Däremot behandlas inte rättsfall som gäller tilllämpningen av andra regelverk, exempelvis på skadeståndsrättens, skatterättens, utsökningsrättens, straffrättens eller processrättens område. Och detta gäller även för det fall att den aktuella frågeställningen på något sätt är relaterad till försäkringsförhållanden.s. 225
3.Vidare är framställningen begränsad såtillvida att den enbart tar sikte på refererade avgöranden från högsta instans. Notisavgöranden behandlas således ej. Inte heller behandlas underrättsavgöranden eller avgöranden från de olika nämnder vars rekommendationer har ett visst inflytande på försäkringsrättens område.s. 226
4.Till det nu sagda kommer att de behandlade rättsfallen kategoriseras, refereras och kommenteras. Däremot görs de inte till föremål för någon mera djuplodande analys. Inte heller görs några hänvisningar till den analys av rättsfallen och där behandlade frågeställningar som återfinns i den försäkringsrättsliga doktrinen.s. 226
5.Liksom i 2016 års översikt har rättsfallen i den följande framställningen sorterats med hänsyn till vilket regelverk som är föremål för tillämpning och vilket spörsmål som är i fråga. I den mån ett och samma rättsfall aktualiserar mer än ett regelverk och/eller mer än ett spörsmål kan detta fall således behandlas på mer än ett ställe i den följande framställningen.s. 226
6.Allra sist ska i denna inledning framhållas att antalet rättsfall beträffande olika regelverk och frågeställningar varierar kraftigt. Det mest påfallande i detta avseende torde kunna sägas vara att rättsfall beträffande försäkringsnäringsrättsliga frågeställningar helt saknas. Vid en första anblick kan detta förhållande måhända framstå som i hög grad förvånande. Vid närmare eftertanke framstår avsaknaden av sådan rättspraxis emellertid som i viss mån naturlig, mot bakgrund av att den rådande kulturen inom denna del av försäkringsrätten sedan länge innebär att problematiska frågor görs upp i samförstånd mellan försäkringsgivare och övervakande myndigheter och inte genom domstolsprövning. På försäkringsavtalsrättens område förekommer rättsfall beträffande allmänna regler och principer, samt olika regler i FAL respektive TSL. Till detta kommer två tätt förknippade avgöranden som inte i formell mening avser någon regel i FDL, men som likväl påverkar denna lags tillämpningsområde.s. 226