Jfr dock NJA 1995 s. 613, där Högsta domstolen inte förefaller ha ställt upp något närhetskrav i relation till fördelar som orsakats av den skadegörande handlingen.
Hänvisas från p. 9 (s. 15)
9.En gemensam nämnare mellan det aktuella målet och 1998 års fall är i och för sig att vårdslösheten orsakat både en nackdel i form av en skatteutgift och en fördel i form av en ökning av värdet på tillgångar (jämfört med om råden inte hade lämnats). Till skillnad från det aktuella målet framstår emellertid fördelen i 1998 års fall som en oförutsebar följd av det lämnade rådet, eftersom marknadsnedgången (som även den var nödvändig för uppkomsten av fördelen) inte orsakades av den rekommenderade försäljningen och därtill var okänd vid tidpunkten för rådet. I 1998 års fall brast det därför i det närhetskrav som brukar förknippas med den skadeståndsrättsliga adekvansläran; låt vara att domstolen inte uttryckligen tillämpade denna lära i fallet. I det aktuella målet orsakades däremot fördelen inte bara av rådet utan även (och i första hand) av underprisförsäljningen, och att fördelen skulle uppkomma var allt annat än oförutsebart vid tidpunkten för rådet.s. 15