1.Till en början avsåg rättighetsansvaret överträdelse av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, något som kunde åberopas inte bara mot myndighetsbeslut utan också mot lagstiftning som stred mot konventionen. Sedan år 2005 tillämpades ansvaret utan särskilt stöd i lag av HD i en rad avgöranden, och 2018 infördes en regel om detta konventionsansvar i 3 kap. 4 § skadeståndslagen (SkL). Redan dessförinnan hade HD i ett par uppmärksammade domar dömt ut skadestånd på grund av överträdelse av regeringsformen. Intressantast var NJA 2014 s. 323, där domstolen, också här utan lagstöd, ålade staten ansvar för ideell skada på grund av överträdelse av rätten till medborgarskap i 2 kap. 7 § RF, medan NJA 2014 s. 332 gällde skadestånd för brott mot grundlagens egendomsskydd i en äldre version (då i 2 kap. 18 §) på grund av en ganska oklar allmän princip. Domstolen gjorde för ovanlighetens skull inga uttalanden vid sidan av tvistefrågan om tillämpning av samma ansvar vid andra överträdelser av RF:s rättighetsregler; i litteraturen diskuterades livligt frågan vart domstolen nu var på väg. Ett nytt medborgarskapsfall (NJA 2018 s. 103) gav inte mycket mer besked än att domstolen var beredd att tillämpa särskilda preskriptionsregler beträffande grundlagsansvar när den sedvanliga tolkningen av preskriptionslagen ledde till otillfredsställande resultat.s. 959
2.Så småningom tillsattes emellertid Kommittén om grundlagsskadestånd, som i betänkandet SOU 2020:44 föreslog ett ansvar för överträdelse av RF:s rättighetsregler i 2 kap. RF som låg nära konventionsansvaret. Förslaget fick välvillig kritik och resulterade i en proposition (2021/22:229), som nu antagits av riksdagen. Resultatet har blivit en gemensam regel för konventions- och grundlagsansvaret i 3 kap. 4 § SkL. Paragrafen lyder numera: Staten eller en kommun ska ersätta 1. personskada, sakskada, ren förmögenhetsskada, skada på grund av atts. 959
3.någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § och skada som ersätts enligt 2 kap.s. 960
4.3a §, om skadan uppkommer till följd av att den skadelidandes grund-s. 960
5.läggande fri- och rättigheter enligt 2 kap. regeringsformen eller enligt den euro-s. 960
6.peiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna ochs. 960
7.de grundläggande friheterna har överträtts från statens eller kommunenss. 960
8.sida, och 2. annan ideell skada som uppkommer till följd av en sådan överträdelse.s. 960
9.Skadestånd enligt första stycket ska betalas endast i den utsträckning det är nödvändigt för att gottgöra överträdelsen. Denna utveckling är inte särskilt överraskande — det är ju ganska naturligt att en motsvarighet till konventionsansvaret införs på regeringsformens grund. Det är också ganska naturligt att ansvarstyperna konstruerades på samma sätt — båda gäller ju överträdelse av rättigheter, till stor del av samma slag, och båda kan åberopas såväl mot felaktiga beslut av domstol eller myndighet som mot rättighetsstridig lagstiftning. Kommittén framhöll visserligen en viss skillnad; i motsats till konventionsansvaret byggde inte grundlagsskadeståndet på folkrättslig grund och var inte på samma sätt ”nödvändigt” att utdöma. Kommittén ville därför i stället föreskriva ett skadestånd för överträdelse när detta var ”behövligt”. Regeringen ansåg emellertid, efter åtskillig tvekan, att en gemensam regel var lämplig, trots att den innebar att ”nödvändig” inte fick riktigt samma innebörd när ansvaret vilade på nationella rättighetsregler.s. 960
10.Ansvarstyperna skiljer sig däremot åt genom att de rättigheter RF föreskriver delvis avviker från dem som anges i Europakonventionen. Vissa fri- och rättigheter gäller bara enligt RF: de s.k. negativa opinionsfriheterna (2:2), förbudet mot registrering av politiska åsikter (2:3), skyddet för medborgarskap (2:7), rätten till stridsåtgärder på arbetsmarknaden (2:14), skyddet för upphovsrätten (2:16) och skyddet för närings- och yrkesfriheten (2:17). Å andra sidan saknar bl.a. konventionens viktiga skydd för privat- och familjeliv i artikel 8 i stort sett motsvarighet i RF, även om ett svagare skydd gäller för personlig integritet enligt 2:6 RF. Vidare är att märka att även när konventionen och grundlagen föreskriver samma rättighet denna i de flesta fall formulerats på olika sätt; det gäller bl.a. egendomsskyddet, som är konstruerat helt annorlunda i 2:15 RF än i första tilläggsprotokollet till konventionen. Och konventionens artikel 2 om rätt till liv motsvaras i RF av ett förbud mot dödsstraff (2:4).s. 960