Bestämmelsen lyder: ”Gäldenären anses vara ägare till lös egendom som han har i sin besittning, om det ej framgår att egendomen tillhör annan.” Idag är rättsläget att bestämmelsen omfattar kontanter men inte kontopengar (dvs. att innehavaren av sedlar och mynt presumeras vara ägare till dessa medan innehavare ett bankkonto inte presumeras vara ägare till medel på kontot), se NJA 1984 s. 656.
Hänvisas från p. 2 (s. 918)
2.Man kan diskutera om inte ett klargörande av innehavarens grundläggande rättsställning borde kunna göras mer principiellt genom en föreskrift att plånboksinnehavaren skall i alla avseende och sammanhang anses inneha kontanterna i denna med samma rättsverkan som besittning av f-kontanter har. Med det skulle klargöras inte bara att plånboksinnehavaren i fordringsrättslig mening var förfogandelegitimerad utan också bl.a. att vid utmätning så omfattade ägarpresumtionen i UB 4:18 e-kontanter. Men dels är f-kontanter inte föremål för någon lagstiftning som bestämmelsen skulle vila på, dels bör nog en så generellt utformad bestämmelse inte införas utan en särdeles grundlig utvärdering av möjliga rättsföljder. Den mer begränsade frågan om ägarpresumtionen kan hanteras genom ett tillägg i UB.s. 918