Stycket

38.Annars är hänvisningar av detta slag sparsamma. Detta kan ha goda skäl för sig, tycker särskilt den som omfattar intresset av åtskillnad mellan juridik och politik eller ”judicial restraint” framför ”judicial activism”. Men, åberopandet av grundläggande rättsliga principer, som inte minst proportionalitetsprincipen, i rättstillämpningen har blivit allt vanligare. Vi ska heller inte blunda för behovet av mer värdebaserade resonemang för att i rättstillämpningen göra känsliga intresseavvägningar. Så programstadgandet kan få ökande användning i rättstillämpningen. Så skedde ju också av Högsta domstolen i Det kaliforniska surrogatarrangemanget. Ett annat exempel som knyter an till programstadgandet om alla människors lika värde är NJA 2012 s. 464 Där prövade domstolen rätten till skadestånd enligt frihetsberövandelagen och anförde bl.a.: Ett frihetsberövande innebär att den enskilde för en tid har begränsats i sina möjligheter att själv bestämma över hur han eller hon ska leva sitt liv. Av allmänt omfattade etiska och humanistiska värderingar följer att social ställning saknar betydelse för hur man bör se på värdet av den enskildes frihet. Ur det rättighetsperspektiv som i allt högre grad har kommit att prägla synen på rättsordningen, bl.a. inom skadeståndsrätten, är den givna utgångspunkten att allas frihet värderas lika. Inte minst programstadgandets begrepp ”den enskilda människans värdighet” är intressant. Det har ju som vi nyss sett använts för att förstärka argumentationen angående några situationer som med andra ord likaväl skulle kunna rubriceras som gällande personlig integritet. Förarbetena ger inte närmare ledning till begreppet. Ordet värdighet finns också i ingresserna till socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Det används även i diskrimineringslagen och har nyligen förts in som rekvisit i bestämmelsen om brottet förolämpning, 5 kap. 3 § BrB. Det tas också upp i bl.a. medicinsk-etiska sammanhang.s. 668