Ett tydligt exempel där skyddsintresset privatliv uttryckligen nämns av HD inom ramen för en förtalsprocess angående spridande av känsliga bilder och filmer är NJA 2015 s. 86. Av HD:s domskäl framgår att en högre kränkningsersättning kan vara motiverad när det föreligger kränkningar av flera av de skyddsintressen som träffas av 2:3 SkL — i detta fall både frid och ära. För analys av fallet se Chamberlain, Integritet och skadestånd s. 143 f. och 425 ff.
Hänvisas från p. 4 (s. 648)
4.För att hantera spridningsfallen och undvika stötande resultat uppkom en domstolspraxis som gick ut på att förtalsparagrafen (5:1 BrB; 7:3 TF) användes, då det kunde anses nedsättande att genom publiceringen ge intrycket att den avbildade samtyckt till spridning av känsligt material. Själva fotograferingen eller inspelningen täcktes emellertid inte av denna lösning, och frågan kom att ställas på sin spets i ett uppmärksammat mål i ED år 2013. En tonårsflicka som smygfilmats av sin styvfar klagade till domstolen att hon inte hade haft tillgång till något effektivt rättsmedel, då detta icke-brottsliga agerande inte gick att lägga till grund för kränkningsersättning. Sveriges fälldes och ålades att betala 10 000 euro i skadestånd till flickan. I ED:s dom betonades att konventionsstaterna inte bara har en negativ skyldighet att avhålla sig från överträdelser av artiklarna i EKMR, utan även en positiv skyldighet att vidta lagstiftningsåtgärder till skydd för konventionens rättigheter.s. 648