För ingående rättsfallsanalyser och kontextualisering se H Andersson, Ansvarsproblem i skadeståndsrätten s. 580 ff. (NJA 2005 s. 462) respektive 661 ff. (NJA 2007 s. 584).
Hänvisas från p. 2 (s. 647)
2.Den förstnämnda frågan, skadestånd med EKMR som grund, aktualiserades först i ”Genombrottsdomen” NJA 2005 s. 462. Målet handlade om möjligheten att få skadestånd från staten för ideell skada som skett genom överträdelse av artikel 6 EKMR, rätt till rättegång inom skälig tid. HD konstaterade att det i detta fall skulle strida mot konventionens artikel 13, rätt till ett effektivt rättsmedel, om skadestånd inte kunde utdömas för överträdelsen av artikel 6. Eftersom de svenska kraven för kränkningsersättning satte stopp för en konventionskonform tolkning användes EKMR som direkt grund för skadestånd. I NJA 2007 s. 584, ”Läkarundersökningen”, utvidgades den nya praxisen till att gälla artikel 8 (och potentiellt även andra artiklar i konventionen). Det gällde här skadestånd till barn och föräldrar efter att barnen hade läkarundersökts enligt ett beslut av fel myndighet, dvs. lagstridigt.s. 647