Paragrafen prövades av HD i NJA 2013 s. 1046, återigen i ett mål om internetpublicering av personuppgifter. I den vertikala relationen har JK genom åren utarbetat en gedigen praxis med ersättningsparametrar avseende 48 § PUL. Se vidare Chamberlain, Integritet och skadestånd s. 367 ff., för genomgång och analys av besluten.
Hänvisas från p. 3 (s. 646)
1.Efter det motstånd som mötte Integritetsskyddskommitténs skadestånds- och straffrättsliga förslag hamnade dessa områden i skymundan i flera decennier. Det var först kring millennieskiftet som diskussionen på allvar tog fart igen. Vid det laget hade Sverige blivit medlem i EU och datalagen ersatts av EU:s dataskyddsdirektiv som implementerades genom PUL. Tidpunkten för anslutande till unionen år 1995 var välvald eftersom Sverige hann vara med och påverka direktivets utformning och undantag. Därigenom kunde man bidra till att värna de svenska grundlagsprinciperna om tryckfrihet, yttrandefrihet och handlingsoffentlighet. Direktivet kom även att få en särskild svensk tolkning genom PUL:s så kallade missbruksmodell, vilken innebar att personuppgiftsbehandling i löpande text, ljud och bild i princip var tillåten så länge den inte var kränkande för den registrerades personliga integritet. På så sätt undgick man direktivets många hanteringsregler.s. 645
2.Ett PUL-fall som trots detta satte Sverige på kartan handlade om en konfirmandlärare som publicerat uppgifter om en kollegas hälsa på en internetsida. Europeiska unionens domstol (EUD), som kom med ett förhandsavgörande år 2003, konstaterade att det rörde sig om känsliga personuppgifter men klargjorde också att unionslagstiftaren aldrig avsett att internetpublicering skulle räknas som överföring av personuppgifter till tredje land. Konfirmandläraren blev till slut frikänd från brott mot PUL eftersom överträdelsen ansågs ringa. Rättsfallet illustrerar den dåtida omställningen, numera snarare medvetenheten, som krävs av samhället när det gäller spridande av information i den digitala miljön jämfört med den analoga. Människor har alltid vidarebefordrat information om andra — men det är inte så många år sedan informationen blev dokumenterad, allmänt tillgänglig och sökbar på internet. Det tar lång tid innan en sådan förändring får fullt genomslag i de sociala och juridiska normerna.s. 646
3.I 48 § PUL fanns en skadeståndsregel som täckte både ekonomisk och ideell skada och där ansvaret var strikt. Man hade kunnat tänka sig att en sådan bestämmelse skulle orsaka problem i det svenska sammanhanget, men faktum är att en snarlik regel redan fanns i 23 § datalagen (som hade förorsakat viss debatt när den infördes just eftersom den var så långtgående). I jämförelse med den långsamma utvecklingen avseende både integritetsskyddande regler och skadestånd för ideell skada i den allmänna skadeståndsrätten, är det intressant att notera dessa progressiva skadeståndsregler i dataskyddsregleringen. En förklaring till diskrepansen är att dataskyddsreglerna aldrig har konkurrerat med TF och YGL.s. 646
4.Samma år som PUL ersatte datalagen, 1995, hade Europakonventionen (EKMR) med sitt skydd för privatlivet i artikel 8 inkorporerats i svensk rätt. Från att lagstiftaren haft attityden att ratificeringen av konventionen år 1952 närmast måste anses som en formalitet i välfärdsstaten Sverige, började fällande domar så småningom komma från Europadomstolen (ED) — inte minst gällande artikel 8. Ett sådant fall var Segerstedt-Wiberg m.fl. mot Sverige. I sin dom från 2006 konstaterade ED att SÄPO:s långvariga lagring av de registrerades personuppgifter avseende politiska aktiviteter varit oproportionerlig och att klagandena inte kunde anses ha haft tillgång till ett effektivt rättsmedel för radering av de konventionsstridiga uppgifterna. Domen ledde till att Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden inrättades och att JK:s befogenheter utvidgades.s. 646