Stycket

18.En förutsättning kan komma till explicit uttryck i ett kontraktsvillkor. Om en förutsättning inte nämns i avtalstexten är det möjligt att den kan tilläggas tolkningsmässig betydelse. Detta belyses av ett rättsfall som rör förutsättningsläran och dess ogiltighetspåföljd. Bland alla olika kontraktspåföljder intar ogiltighet med ömsesidig återbäringsskyldighet en särställning. Skälet till det är att ogiltighet till skillnad från olika former av kontraktuell ersättningsskyldighet får sakrättslig separationsrättsverkan då en avtalspart har gått i konkurs. Bryter en part mot ett kontraktsvillkor tyder det sakrättsliga fallet NJA 1996 s. 410 på att ogiltighetspåföljd inte inträder, utan i stället någon av de andra rättsföljder som anges i lag eller som följer uttryckligen eller tolkningsvis av avtalet (t.ex. rättsföljder såsom hävning, avhjälpande, prisavdrag och skadestånd). En förutsättning kan ligga på gränsen till ett kontraktsvillkor. Det får då avgöras genom avtalstolkning om förutsättningen är ett kontraktsvillkor. Är den det kan förutsättningen utgöra ett rättsfaktum och inte ett tolkningsdatum verksamt tillsammans med andra. Står det däremot klart att förutsättningen inte är ett kontraktsvillkor kan förutsättningen få betydelse vid tolkningen av kontraktsvillkor. Förutsättningsläran ställer krav på att en förutsättning ska vara väsentlig och synbar. Eftersom denna lära inte är tillämplig vid avtalstolkning saknas det belägg för att dessa båda krav ska uppställas för att en förutsättning ska kunna tilläggas betydelse vid avtalstolkning.s. 75