Närliggande

41.Vid ensidiga rättshandlingar kan man fråga sig om den som rättshandlar kan utgå från att hans förväntningar ska vara normerande för hur hans rättshandling ska uppfattas. Med denna rättsuppfattning skulle rättshandlingen inte kunna göras verkningslös genom att tredje man eller någon som gynnats av rättshandlingen säger sig ha haft en annan förväntan. I ett rättsfall om återkallelse av ett testamente återgav HD regeln i ÄB 10:5 om att ett testamente kan återkallas på två sätt, nämligen i den ordning som gäller för upprättande av testamente eller genom att testator förstör testamentshandlingen. HD ansåg att lagtextens lydelse medför att den som har förstört sitt testamente har en berättigad förväntan på att detta i och för sig ska vara tillräckligt för att testamentet inte längre ska gälla, även om återkallelsen inte har skett i närvaro av vittnen eller dokumenterats särskilt. HD ansåg att det är ett starkt argument för att hålla fast vid principen att den som vill åberopa en förstörd testamentshandling har bevisbördan för omständigheter av innebörden att testamentet inte har återkallats. Rättsföljden tar sikte på bevisbördan. Prejudikatet avser inte tolkningen av ett giltigt testamente. I sådant fall gäller enligt ÄB 11:1 att ett testamente ska ges den tolkning som må antagas överensstämma med testators vilja. Det är oklart vilka skillnader som görs för att fastställa förväntningar och vilja vid testamentstolkning och avtalstolkning. Helt allmänt kan man inte ställa upp en princip om att en ensidig rättshandling ska tolkas i enlighet med den rättshandlandes förväntningar. Det förekommer att en ensidig rättshandling kommit till uttryck på sådant sätt att mottagaren enligt avtalslagen 32 § 1 st. hyst en befogad tillit till att rättshandlingen skulle tolkas på annat sätt än den rättshandlande förväntat sig. Det finns då skäl att göra en tolkning som utgår från vad den godtroende mottagaren förutsatt.s. 84