1.Jag är också åklagare i Högsta domstolen i frågor om resning, klagan över domvilla eller återställande av försutten tid av en brottmålsdom eller ett beslut som fått laga kraft i hovrätten. I den rollen har jag hjälp av en särskild funktion, överåklagaren för resningsärenden. Funktionen som överåklagare för resningsärenden innehas av en åklagare med mycket hög integritet och stor juridisk skicklighet samt med mångårig erfarenhet av kvalificerad operativ åklagarverksamhet. Det kan i denna verksamhet handla om frågor om återupptagande av förundersökning på såväl den dömdes som målsägandens eller åklagarens begäran, förklaringar till Högsta domstolen i resningsärenden och inte minst ärenden där riksåklagaren ansöker om resning till men för en tidigare frikänd person, vilket tidigare varit väldigt ovanligt, men som nu och i framtiden kan bli mer och mer vanligt då ny teknik gör att bevisning som inte fanns tillgänglig när målet prövades i hovrätten numera kan komma fram. Även i denna verksamhet har det på senare år publicerats ett antal vägledande avgöranden av Högsta domstolen.s. 440
2.Handläggningen av resningsärenden utgör i viss mån ett avsteg från principen att Högsta domstolen ska vara en renodlad prejudikatinstans, eftersom många resningsärenden innehåller komplicerade bevisfrågor. I den allmänna debatten hörs också argument för att resningsfrågor i brottmål skulle kunna hanteras på annat sätt, exempelvis av en fristående kommission. Högsta domstolen fyller emellertid även i resningsärenden en viktig funktion och fattar beslut i viktiga prejudikatfrågor. Två exempel på sådana beslut fattades i ett och samma resningsärende under 2021. Den ena frågan gällde om häktning och åtal skulle vara preskriptionsbrytande när åtalet hade ogillats av hovrätten. Den andra frågan var om det i ett resningsärende finns rättsliga förutsättningar för användande av tvångsmedel i form av kroppsbesiktning av en frikänd person (”Salivprovet”, NJA 2021 s. 368).s. 440