Närliggande

23.Hur föreliggande situation ska bedömas får antas variera kraftigt beroende på avtalsbrottet ifråga (ibland kan nog undanhållandet, av avtalsbrottet, i sig anses utgöra grov vårdslöshet). Sammanfattningsvis får utgångspunkten antas vara att kontraktsbrytandens kännedom om avtalsbrottet är något som typiskt sett förlänger fristen. För bedömningen måste en intresseavvägning göras, där särskilt kontraktsbrytandens skäl att anta att avtalsbrottet kan komma att göras gällande bör få stor betydelse. 2.7 Den kontraktsbrytande ”avleder” den reklamationspliktiga från att reklamera Ibland lämnar den kontraktsbrytande besked till den reklamationspliktiga som gör att han eller hon dröjer med att reklamera, utan att det för den skull är fråga om ett vilseledande. Så kan vara fallet om kontraktsbrytanden hänvisar den reklamationspliktiga till att söka gottgörelse hos sitt försäkringsbolag eller en annan potentiell skadevållare, eller helt enkelt ber den reklamationspliktiga att återkomma vid ett senare tillfälle. I sådana fall torde reklamationsfristen kunna förlängas. I NJA 1988 s. 335 var det fråga om fel i en hjullastare. När köparen redan samma dag som reklamationsfristen började löpa sökte kontakt med säljaren (ett bolag) blev han hänvisad till att återkomma vid ett senare tillfälle eftersom ansvarig person befann sig på semester. Reklamationen skedde därför fem dagar senare, vilket ansågs vara i tid. Till saken hör att det var fråga om ett s.k. handelsköp enligt gamla köplagen, varvid reklamation skulle ske genast. I NJA 1921 s. 486 ansågs att reklamation efter sex dagar var för sent vid ett sådant köp av tyg. Det är alltså fullt tänkbart att en reklamation efter fem dagar hade kunnat vara för sent. HD uttalande dock att ”[r]edan på grund av [säljarens hänvisning ovan till kontaktpersonens återkomst] kan den sålunda gjorda reklamationen inte anses vara för sent meddelad.” Uttalandet ger vid handen att reklamationsfristens förlängdes; kanske inte ens började löpa förrän kontaktpersonen var åter.s. 48