Prop. 1988/89:76 s. 129, NJA 2007 s. 35, NJA 2012 s. 1021, p. 22 och NJA 2016 s. 237, p. 36.
Hänvisas från p. 18 (s. 43)
18.Ett framträdande syfte bakom reklamationsplikten är att göra det möjligt för kontraktsbrytanden att vidta åtgärder för att minska de negativa följderna av avtalsbrottet, exempelvis att avhjälpa fel. Därutöver brukar reklamationsplikten anses nödvändig för att undvika otillbörliga spekulationsmöjligheter, säkerställa kontraktsbrytandens regressrätt mot tredje man och möjliggöra bevisinsamling. Ovanstående överväganden gör sig generellt gällande vid bedömningen av en reklamationsfrist, och talar för en sträng syn (dvs. en kort frist). Det finns emellertid förhållanden att beakta till den reklamationspliktigas förmån. Ett visst rådrum att överväga kravet och överblicka situationen måste få finnas, bl.a. i syfte att undvika att obefogade krav framställs och därmed orsaka att båda parter drar på sig onödiga kostnader för utredning m.m. Exempelvis är skadestånd ibland den enda påföljd som i praktiken kommer ifråga för vissa avtalsbrott. Som bekant resulterar dock avtalsbrott inte alltid i en skada och därmed inte i en rätt till skadestånd. Detta tar dock reklamationsfristens startpunkt typiskt sett inte hänsyn till, eftersom fristen kan börja löpa redan när avtalsbrottet har inträffat. I dessa situationer behöver den reklamationspliktiga överväga om avtalsbrottet överhuvudtaget kan göras gällande. En reklamation fyller alltså olika syften beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Men i den inbördes relationen mellan avtalsparterna får det ändå anses uppenbart att reklamationsplikten i första hand är uppställd i den kontraktbrytandes intresse. Det kan också noteras att reklamationsplikten torde vara samhällsnyttig, eftersom det i allmänhet får anses positivt att oklara rättsförhållanden avvecklas (vilket reklamationsplikten kan anses främja).s. 43