Se t.ex. NJA 2017 s. 1195 och NJA 2018 s. 127. I det första av de s.k. advokatmålen, NJA 2018 s. 414, meddelades inledningsvis prövningstillstånd endast i frågan om reklamation hade skett i rätt tid. Prövningstillstånd kom sedermera att meddelas i målet i dess helhet, varvid frågan om reklamation inte blev aktuell.
Hänvisas från p. 2 (s. 40)
2.Juridiken kryllar av ”det beror på”-frågor. En av dessa är längden på reklamationsfristen, vars bestämmande kan involvera ett stort antal överväganden. Även när vägledande praxis i och för sig finns tillgänglig är det ofta en grannlaga uppgift att avgöra om en reklamation är rättidig i ett enskilt fall. Eftersom rättsföljden av sen reklamation typiskt sett innebär att rätten att göra gällande påföljd (t.ex. kräva skadestånd) går förlorad (preklusion) är det naturligtvis svårsmält för den reklamationspliktiga om det blir ”stolpe ut” i en reklamationsfråga. Det kan med fog hävdas att följderna av en senfärdig reklamation inte står i proportion till det besvär som den kontraktsbrytande åsamkas av att kravet kunnat göras gällande mot honom eller henne. En rättstillämpare ställs därför ibland inför svåra gränsdragningssituationer, där en underliggande konflikt ofta kan skönjas mellan att å ena sidan värna om formella rättvisehänsyn om förutsebarhet och å andra sidan undvika resultat som är alltför materiellt otillfredsställande. De utförliga domskäl som många gånger förekommer när svårbedömda reklamationsfrågor prövas vittnar om att domstolarna är under hård press att åstadkomma välmotiverade slutsatser. Trots de senaste årens intensiva praxisbildning i frågor rörande reklamation saknas det för viktiga avtalstyper alltjämt direkt vägledande avgöranden från Högsta domstolen (HD) vad gäller reklamationsfristens längd, såsom vid komplicerade tjänster (t.ex. advokats rådgivning) i näringsidkarsammanhang. Det är därför angeläget att utröna reklamationsfristens längd.s. 40