Stycket

4.Fallet med plastmattan i badrummet skiljer sig från fall då det är fråga om anspråk uppdelade på olika poster, som t.ex. en skadegörande handling som leder till såväl sveda och värk som lyte och men, eller ett hyresavtal där olika månadshyror förfaller till betalning. Den nu diskuterade utvidgningen av 13 kap. 3 § första stycket 1 rättegångsbalken beskrivs visserligen i NJA 2016 s. 737 som ”extensiv och analog”, men det sägs också att utvidgningen har skett pga. ”[i]ntresset att undvika rättsförluster”. Detta ger stöd åt tolkningen att det på rättsfaktumnivå var fråga om ett och samma fel som värderades högre, något som innebär att det tillkommande beloppet inte hade kunnat prövas i en separat tvist. En yttre gräns för en möjlig rättsutveckling med utgångspunkt i NJA 1971 s. 317 skulle därmed kunna vara att det som ändringen avser inte kan läggas till grund för en separat talan. Ett annat skäl för en snäv tillämpning av undantaget är instansordningens princip och den allmänna önskan om att frågor inte ska prövas i hovrätt som första instans.s. 26