Närliggande

5.Samma hänsyn som för fortsatt huvudförhandling gör sig gällande när tingsrätten beslutar att ta upp kompletteringen vid en ny huvudförhandling eller på annat lämpligt sätt. Det kan argumenteras för att det finns en väsentlig skillnad mellan fallen med å ena sidan fortsatt eller ny huvudförhandling och å andra sidan inhämtande av kompletteringen på annat sätt. De förra fallen berör även koncentrationsprincipen medan det senare bara rör omedelbarhetsprincipen. Bestämmelsernas lydelser utgår dock från att rätten först ska bedöma hur nödvändigt det är att inhämta en komplettering och därefter bedöma hur kompletteringen ska inhämtas — en tvåstegsprövning vars led inte bör blandas samman. Vidare stämmer ändamålen med principerna om omedelbarhet och koncentration i stora drag överens. Det är därför inte motiverat att tolka och tillämpa kompletteringsreglerna annorlunda beroende på vilket sätt att inhämta kompletteringen som är aktuellt. Undantag kan dock möjligen finnas. 3.3 Vilket material kan komplettera utredningen? På vilket sätt kan utredningen kompletteras med stöd av kompletteringsreglerna? I reglerna talas om ”utredningen”, vilket verkar syfta på bevisningen och inte t.ex. parternas yrkanden och grunder. En sådan tolkning kan möjligen stödjas på följande rättsfall. I AD 1993:91 uttalar Arbetsdomstolen (AD) att ”det skall vara fråga om komplettering av den föreliggande utredningen och inte fråga om att tillföra processmaterialet nya omständigheter och ny bevisning”. I NJA 2019 s. 327 talar HD om att 46 kap. 17 § RB kan användas för att inhämta ”ny bevisning”.s. 180