1.2.1 Ändamål Rätten får bara grunda sitt avgörande på vad som har förekommit vid huvudförhandlingen, enligt 17 kap. 2 § 1 st. och 30 kap. 2 § 1 st. RB. Material som inte har förekommit vid huvudförhandlingen får inte beaktas, oavsett om materialet införts innan eller efter huvudförhandlingen. Dessa regler kodifierar den s.k. omedelbarhetsprincipen.s. 176
2.Tillsammans med koncentrations- och muntlighetsprinciperna bildar omedelbarhetsprincipen grunden för nya RB. Koncentrationsprincipen innebär att huvudförhandlingen ska genomföras i ett sammanhang och exempelvis inte får delas upp på flera delförhandlingar (43 kap. 11 § och 46 kap. 11 § RB). Muntlighetsprincipen innebär att förfarandet vid huvudförhandlingen ska präglas av muntliga anföranden istället för hänvisningar till skriftliga handlingar. Genom principernas samverkan ges goda förutsättningar för den fria bevisvärderingen och för rättens möjligheter att bedöma allt processmaterial i ett sammanhang.s. 176
3.Omedelbarhetsprincipens ändamål kan på ett övergripande plan delas in i dels processekonomiska ändamål, dels ändamål rörande materiell riktighet. Principen tillgodoser intresset av koncentration, som i sin tur tillgodoser intresset av god processekonomi. Parternas och domstolens arbetsbörda minskas genom att domstolens behandling av saken avgränsas till vad som presenteras vid huvudförhandlingen. Principen ska även ge goda förutsättningar för den fria bevisvärderingen genom att bevismaterialet kan värderas i ett sammanhang. Detta bevisvärderingsändamål tillgodoser intresset av ett materiellt riktigt avgörande. Goda förutsättningar för den fria bevisvärderingen ökar sannolikheten för att vad rätten finner bevisat stämmer överens med verkligheten. Ett tredje ändamål är att underlätta för parterna att avgöra vilka omständigheter som är relevanta, vilket underlättar kontradiktionen. Underlättandet av kontradiktionen är i samklang med kontradiktionsprincipen, som tillgodoser parternas intresse av att kunna ta tillvara sin rätt. Kontradiktionsprincipen kan i sin tur möjligen anses tillgodose såväl intresset av ett materiellt riktigt avgörande som processekonomiska hänsyn.s. 177
4.Då jag nu redan har noterat en del ändamål för omedelbarhetsprincipen finns ingen anledning att studera principens effekter närmare. Två effekter förtjänar dock ändå att framhållas särskilt i denna artikel: avgränsningen av tidigare åberopat material som inte är processmaterial från vad som är processmaterial (avgränsningseffekten), och preklusionen av senare gjorda åberopanden (preklusionseffekten). Effekterna är centrala för frågan om parter får åberopa nytt material efter huvudförhandlingen och beror inte av samverkan med principerna om muntlighet och koncentration. Effekterna motsvarar inte något visst ändamål med omedelbarhetsprincipen, utan kan hänföras till samtliga principens ändamål.s. 177
5.Tillåter man nya åberopanden efter huvudförhandlingen avviker man från omedelbarhetsprincipen. Preklusionseffekten inskränks. 2.2 Processmaterialet Det som har förekommit vid huvudförhandlingen är processmaterial. Det rör sig främst om parternas yrkanden, grunder och utveckling av talan samt upptagen bevisning. Material som inte har förekommit vid huvudförhandling i samma instans är prekluderat. Rätten får dock lägga visst material till grund för domen utan att det har förekommit vid huvudförhandlingen enligt allmänt språkbruk.s. 177
6.Klart är att parterna inte alltid behöver läsa upp en åberopad handling i dess helhet utan hänvisning till handlingens övriga innehåll är ibland tillräckligt för att det ska anses upptaget (43 kap. 7 § 4 st. och 8 § 3 st. samt 46 kap. 6 § 4 st. RB). Rätten får också beakta slutledningar av vad som har förekommit vid huvudförhandlingen. Rätten får vidare beakta allmänt kända fakta och erfarenhetssatser oavsett om de har förekommit vid huvudförhandlingen eller inte (35 kap. 2 § 1 st. RB). Det sagda är alltså processmaterial ändå.s. 178
7.Omedelbarhetsprincipens preklusionseffekt omfattar inte rättslig argumentation (o.d.), trots lydelserna av 17 kap. 2 § 1 st. och 30 kap. 2 § 1 st. RB. Sådant får beaktas även om det inte har förekommit vid huvudförhandlingen då rätten är fri att beakta nya rättsliga argument och källor oavsett vad parterna har framfört (jfr 35 kap. 2 § RB). Tolkningen är väl förenlig med att ny rättslig argumentation inte prekluderas av andra preklusionsregler — i vart fall inte som huvudregel. Effekten av att rättslig argumentation inte prekluderas kan dock bli lite märklig. Parterna kan i teorin anföra hur mycket ny rättslig argumentation efter huvudförhandlingen som de vill. Rätten måste i vart fall ta del av parternas inlagor för att bedöma om de föranleder någon åtgärd, vilket bl.a. riskerar att fördröja rättens avgörande. Denna oönskade effekt kan möjligen ytterst stävjas med rättegångskostnadspåföljder. 2.3 Förhållandet till andra preklusionsregler Att material är processmaterial enligt omedelbarhetsprincipen innebär inte nödvändigtvis att materialet får beaktas. Rätten får exempelvis inte beakta nya yrkanden eller ny bevisning som har förekommit under huvudförhandlingen men avvisats. Eventuella undantag från omedelbarhetsprincipen för sådana fall är något meningslösa.s. 178