Se NJA 2018 s. 1062 p. 18.
Hänvisas från p. 2 (s. 175)
1.En rättegång måste någon gång ta slut, vilket i princip sker först när domstolen skiljer målet från sig genom dom eller slutligt beslut. I praktiken kan dock rättegången sägas avslutas när huvudförhandlingen förklaras avslutad, för därefter följer av omedelbarhetsprincipen att rätten inte får beakta ny utredning när den avfattar sin dom (17 kap. 2 § och 30 kap. 2 § RB). Det händer dock att en part först efter att huvudförhandlingen har avslutats upptäcker att den glömt att åberopa någon omständighet eller bevisning, eller så uppkom bevisningen först därefter. Kan då parten ändå åberopa den nya bevisningen eller omständigheten trots att huvudförhandlingen har avslutats?s. 175
2.Artikeln behandlar förutsättningarna för parterna att komplettera underlaget för domen efter att huvudförhandlingen har avslutats men innan domen har meddelats. Befintlig doktrin behandlar i princip inte frågan. I praxis förekommer till synes motstridiga uttalanden. Vissa avgöranden talar för att parterna kan komplettera underlaget för domen. HD har dock nyligen uttalat att någon sådan möjlighet inte finns. Som kommer att framgå nedan är dock HD:s uttalande problematiskt.s. 175
3.Frågan har systematiskt samband med principerna om omedelbarhet och koncentration samt rättens möjligheter att självmant komplettera utredningen. Omedelbarhetsprincipen kan sägas vara den huvudregel som frågan måste förhållas till. Jag kommer därför att behandla nämnda regler först (och på det sättet är denna artikel även en utförlig behandling av rättens möjligheter att komplettera underlaget för domen). Därefter behandlar jag fall då parterna kan ha rätt att komplettera underlaget för domen. Observera också att artikeln inte behandlar enskilda åtal varför ”brottmål” här bara avser åklagarledda mål.s. 176