Se till exempel Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt II, s. 116, Hellner, J., Hager, R., och Persson, A. H. (2016), Speciell avtalsrätt II: kontraktsrätt. H. 2, Allmänna ämnen, s. 122, Herre och Ramberg, Kommentaren till köplagen, kommentaren till 3 §, avsnitt 2.4.3, Lehrberg, B. (2016), Avtalstolkning: tolkning av avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, s. 211f. och Bernitz, U. (2018), Standardavtalsrätt, s. 113. Se även NJA 2016 s. 237, "Den feluppmätta kontorsfastigheten", p. 28: ”friskrivningar inom köplagens tillämpningsområde ska tolkas restriktivt och måste vara klara och tydliga för att få genomslag”.
Hänvisas från p. 19 (s. 167)
19.Till stöd för att domstolen sökte en dispositiv rättsnorm av typen N är ”generellt” och ”i allmänhet”. Samtidigt i denna del av domskälen talar domstolen också om en hjälpregel för tolkning. En sådan regel är något annat än en dispositiv rättsnorm. Det kan här tänkas att domstolen sökte efter en tolkningsregel speciellt för avtalsviten. En sådan tolkningsregel skulle i så fall vara en motsvarighet till den speciella tolkningsregeln för ansvarsbegränsningar och friskrivningar i standardavtal, vilken anger att dessa klausuler ska tolkas restriktivt. Domstolen skulle också kunna leta efter en dispositiv rättsnorm, att använda för tolkning av avtalet i enlighet med innehållet i den dispositiva rätten. I sådana fall skulle det indirekt vara ett uttalande om innehållet i den dispositiva rätten.s. 167