Se bl.a. NJA 1995 s. 437.
Hänvisas från p. 4 (s. 1073)
1.mot ett stämmobeslut om val av styrelse när det påstås att beslutet inte har fattats på en sammankomst som utgör bolagsstämma. I målet prövades även fråga om rätt till intervention på bolagets sida för en av de på ”bolagsstämman” valda styrelseledamöterna. Vad gäller den förstnämnda frågan kom HD fram till att bestämmelserna om nullitetstalan ska tillämpas analogt när talan förs mot ett bolagsstämmobeslut på den grunden att beslutet fattades på en sammankomst som inte utgjort en bolagsstämma. Som skäl härför anfördes bland annat att det rent sakligt inte finns skäl att skilja sådana fall från renodlade nullitetsfall och att det ibland kan vara svårt att dra gränsen mellan vad som är en nullitet och vad som inte alls utgör ett stämmobeslut. Vad sedan beträffar beslutets betydelse för talerätten respektive bolagsrepresentationen i processen konstaterade HD att frågan bör avgöras med beaktande av betydelsen av kontradiktion, det vill säga att båda sidornas ståndpunkter ska kunna bli framförda och bemötta. Domstolen inledde med att fastställa att den ”gamla styrelsen” och dess ledamöter bör ha talerätt när det angripna beslutet består i val av ny styrelse och det är fråga om ett nullitetsfall eller om det påstås att beslutet inte är ett bolagsstämmobeslut. Vad som bör gälla i övriga fall (till exempel vid klander) lämnades uttryckligen därhän.s. 1069
2.Härefter prövades frågan om bolagsrepresentation vid styrelsekonkurrens. Med hänvisning till NJA 2008 s. 796, där HD kom fram till att ett styrelseval som utgångspunkt är helt overksamt om det föreligger ett nullitetsfel eller om valet har skett vid en sammankomst som inte utgör en bolagsstämma, konstaterades att ”den gamla” styrelsen i allmänhet bör vara behörig att företräda bolaget i processen. Det framhölls att en sådan ordning motverkar att bolagets företrädare fråntas kontrollen genom bolagskapningar och att ordningen med en serie av konkurrerande bolagsstämmor på så sätt undviks. Mot en sådan ordning ansågs i viss mån rättsfallet NJA 1960 s. 52, som rörde frågan om vem som tecknade en förenings firma, tala. Emellertid konstaterades att läget är annorlunda om det, som i det aktuella fallet, finns en bakomliggande tvist om vem som är rätt ägare till aktierna. Om det i rättegången klarläggs att styrelsevalet är ogiltigt så drabbas bolaget som tappande part av ett rättegångskostnadsansvar som enligt HD inte borde bäras av bolaget. HD framhöll vidare att kontradiktionen i ett sådant fall kan säkerställas genom att den som med anspråk på att vara aktieägare står bakom det ifrågasatta styrelsevalet ges rätt till självständig intervention enligt bestämmelserna i 14 kap. 9 och 11 §§ RB. Härutöver konstaterades att bestämmelsen i 7 kap. 52 § andra stycket ABL bör tillämpas analogt, vilket innebär att domen även gäller för aktieägare som inte har fört talan. Efter ett övervägande av olika argument för och emot kom HD fram till att oavsett vad som bör gälla vid nullitetstalan (med tanke på NJA 1960 s. 52) talar övervägande skäl för att bolaget i fall som det aktuella ska företrädas av den ”gamla styrelsen” samtidigt som de som påstår sig vara nya aktieägare och som således står bakom den ”nya styrelsen” får sitt intresse tillgodosett genom interventionsreglerna. Frågan om den som har valts till styrelseledamot enligt det angripna beslutet har interventionsrätt besvarades däremot nekande av HD, då rätt till intervention förutsätter att saken rör den interventionssökandes rätt, vilket inte var fallet i målet. Ett interventionsintresse kan enligt HD föreligga antingen på den grunden att saken rör den interventionssökandens eget intresse eller på den grunden att den interventionssökande har en skyldighet att bevaka annans intresse. Justitieråden Svante O. Johansson och Göran Lambertz var skiljaktiga med olika motiveringar. Svante O. Johansson ansåg med hänvisning till NJA 1960 s. 52 att bolaget ska företrädas av den ”nya styrelsen” när konkurrerande bolagsstämmor gör anspråk på att ha utsett behörig ställföreträdare för bolaget. Mot bakgrund av NJA 1960 s. 52 och HD:s avgränsning till fall då det görs gällande att ett styrelseval inte har fattats på en sammankomst som utgör bolagsstämma torde rättsfallets prejudikatvärde vara begränsat. Av visst intresse ur metodologisk synpunkt är dock att HD i målet tillämpade två bestämmelser analogt. 1.3.3 Talerätt för aktieägare som utan laglig grund strukits i aktieboken, även om införingar i aktieboken Enligt 7 kap. 50 § ABL får som framgår ovan talan mot bolagsstämmobeslut föras av bland andra aktieägare. Av 4 kap. 37 § första stycket 1 ABL framgår att aktieägare måste vara införd i aktieboken för att kunna utöva sina rättigheter mot bolaget. Av 7 kap. 50 § 2 ABL framgår emellertid att även den som obehörigen har vägrats att bli införd i aktieboken har talerätt mot bolagsstämmobeslut. I NJA 2017 s. 981 ”Den strukna aktieägaren”, uppkom fråga om även en aktieägare som obehörigen strukits i aktieboken har en sådan talerätt. Ett bolag (”Aktieförvärvaren”) hade genom en nyemission förvärvat aktier i ett annat bolag, (”Bolaget”). I enlighet med 5 kap. 9 § första stycket ABL fördes Aktieförvärvaren in i Bolagets aktiebok. I strid mot vissa överlåtelsebegränsningar, däribland förbehåll om förköp och hembud, överlät Aktieförvärvaren sedan sina aktier till ett dotterbolag. När överlåtelsen blev känd påtalades att överlåtelsen var ogiltig samt att hembudet gällde. I samband därmed återfördes aktierna till Aktieförvärvaren med förklaringen att överlåtelsen till dotterbolaget var en rent koncernintern transaktion som av misstag hade skett med förbiseende av överlåtelsebegränsningarna. Innan detta skedde hade emellertid Bolagets styrelse gjort ändringar i aktieboken som resulterade i att Aktieförvärvaren felaktigt ströks som aktieägare. Strykningen i aktieboken ledde till att Aktieförvärvaren inte mottog kallelse till en bolagsstämma där beslut fattades om bland annat ansvarsfrihet för styrelse och verkställande direktör samt en nyemission som medförde en kraftig utspädning av Aktieförvärvarens aktieinnehav. Aktieförvärvaren väckte därför talan mot Bolaget och yrkade att de nämnda bolagsstämmobesluten skulle upphävas. Tingsrätten ansåg att strykningen i aktieboken saknade grund. Vidare konstaterade tingsrätten att de bolagsstämmobeslut som hade fattats utgjorde nulliteter (med som tingsrätten uttryckte saken obegränsad klanderfrist) enligt 7 kap. 51 § andra stycket 3 ABL och att felen fick anses ha haft betydelse för stämmobeslutens utgång. Besluten upphävdes därför. Hovrätten kom överraskande fram till att det saknades skäl att tillämpa bestämmelsen i 7 kap. 50 § 2 ABL analogt på fall där en aktieägare obehörigen hade avförts ur aktieboken och avvisade Aktieförvärvarens talan med undanröjande av tingsrättens dom.s. 1070
3.HD kom till samma slutsats som tingsrätten med en utförlig motivering som innehåller uttalanden i flera intressanta rättsfrågor. Inledningsvis gjordes ett par principiella uttalanden rörande förandet av aktieboken. Det framhölls inledningsvis att styrelsen (eller av styrelsen bemyndigad person) genast ska föra in en förvärvare av aktier i aktieboken, dock endast under förutsättning att förvärvet har styrkts och den nya ägaren har begärt att få bli införd i aktieboken. Det noterades särskilt att införing av nya ägare i aktieboken inte ska ske på eget initiativ av styrelsen. I fråga om strykning av ägare i aktieboken konstaterades att strykning normalt sker i samband med att en ny ägare förs in i aktieboken, men att det inte finns något som hindrar att en strykning sker utan samband med införing av ny ägare under förutsättning att den tidigare ägaren har begärt att få bli struken i aktieboken. HD framhöll att korrigeringar kan ske på eget initiativ, men poängterade att sådana korrigeringar endast får avse rättelser av uppenbara misstag. I övrigt konstaterade HD att en aktieägare bara kan bli struken om det genom domstols (eller skiljenämnds) avgörande har slagits fast att aktieboken har ett felaktigt innehåll. I fråga om sådana ändringar som framgår av 5 kap. 9 § andra stycket ABL och som till exempel kan avse adressändring framhölls att de kan göras på eget initiativ, men att inte heller den bestämmelsen ger styrelsen rätt att på eget initiativ får föra in eller stryka aktieägare. Ifråga om rätten att klandra bolagsstämmobeslut anförde HD att bestämmelsen i 4 kap. 37 § ABL ger uttryck för en allmän princip av innebörd att en aktieägare kan utöva sina förvaltningsrättigheter endast om aktieägaren är införd i aktieboken och att huvudregeln därför är att talerätten går förlorad om en aktieägare stryks i aktieboken. Det framhölls härefter att principen gäller undantagslöst i fråga om deltagande i bolagsstämma, men att det inte är givet att så bör vara fallet ifråga om utövande av minoritetsrättigheter. Vad avser denna fråga kan noteras att bestämmelsen enligt ordalydelsen omfattar utövande av rättigheter gentemot bolaget. Först och främst omfattas utövande av förvaltningsrättigheter (främst rätt att delta i och rösta på bolagsstämma) och ekonomiska rättigheter (däribland rätt till vinstutdelning). Ifråga om minoritetsrättigheter kan noteras att endast sådana som avser en rätt gentemot bolaget bör omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde. Således bör utnyttjande av rätt till inlösen enligt 22 kap. ABL falla utanför tillämpningsområdet, eftersom den bestämmelsen tar sikte på en rätt gentemot majoritetsaktieägaren. Detsamma bör rimligen gälla till exempel rätten att påkalla inlösen enligt 29 kap. 4 § ABL.s. 1072
4.Vad gäller bestämmelsen i 7 kap. 50 § 2 ABL noterade HD att den syftar till att skydda aktieägare mot illojalt agerande från styrelsens sida, och att samma behov av skydd finns även för den aktieägare som har blivit struken i aktieboken utan laglig grund. Mot bakgrund härav samt då övriga sanktioner såsom skadestånd och straffansvar inte ansågs ge ett fullgott skydd fann HD att en aktieägare som har blivit felaktigt struken i aktieboken har en bibehållen talerätt enligt 7 kap. 50 § ABL samt att det saknar betydelse om styrelsen varit i god tro och om aktieägaren underlåtit att protestera mot strykningen. Angående sistnämnda fråga gjorde HD följande intressanta uttalande rörande aktieägares lojalitetsplikt, en fråga som alltjämt får anses outvecklad i svensk rätt: En särskild fråga är om denna fortsatta talerätt är beroende av att den strukna aktieägaren så snart han eller hon får reda på strykningen agerar på visst sätt, t.ex. uppmanar styrelsen att på nytt föra in honom eller henne i aktieboken. Vad som talar för det är framför allt att samarbetet inom ett bolag kan ställa krav på viss ömsesidig lojalitet och att det därför kan ankomma på aktieägare att gemensamt verka för att lösa konflikter dem emellan. Trots detta — och med hänsyn till det betydande skyddsintresse som obehörigen strukna aktieägare har — bör det dock inte vara en förutsättning för den fortsatta talerätten att aktieägaren protesterar mot strykningen hos styrelsen. (Min kursivering.) Uttalandet torde främst ta sikte på aktieägare i fåmansbolag. I fåmansbolag samarbetar aktieägare ofta nära och många gånger har ett aktieägaravtal (som kan utgöra ett enkelt bolag) ingåtts. Aktieägare i fåmansbolag kan därför ha en mer eller mindre (beroende på omständigheterna) långtgående lojalitetsplikt, vilket ligger i linje med det så kallade ”Omsättningsmålet”, NJA 2021 s. 943. 1.4 Företrädarskap och kompetensöverskridande m.m. 1.4.1 Befogenhetsöverskridande vid konkursansökan och om verkan därav En särskild firmatecknare har samma behörighet som styrelsen att företräda bolaget. Däremot saknar särskild firmatecknare som utgångspunkt befogenhet att ingå avtal eller andra rättshandlingar för bolagets räkning. I NJA 2011 s. 723 ”Duveholm” hade tingsrätten fattat beslut om att försätta ett bolag (”Bolaget”) i konkurs baserat på en konkursansökan undertecknad av en av tre styrelseledamöter i Bolaget, vilka alla var ensamma firmatecknare. Beslutet överklagades av de två andra styrelseledamöterna, som gjorde gällande att det inte hade fattats något styrelsebeslut om att Bolaget skulle försättas i konkurs. HD konstaterade att det förhållandet att någon är behörig firmatecknare inte i sig innebär att vederbörande också har befogenhet att för bolagets räkning ansöka om konkurs samt att ett beslut om att ett aktiebolag ska inge konkursansökan normalt behöver fattas av styrelsen för att vara giltigt. HD noterade att frågan om vilken verkan det har att det först vid överklagandet av ett konkursbeslut aktualiseras att en ställföreträdare kan ha överskridit sin befogenhet inte har getts ett tydligt svar i förarbetena och dessutom varit föremål för skilda bedömningar i hovrätten. Med beaktande härav meddelade HD, med ändring av hovrättens beslut, tillstånd till målets prövning i hovrätten.s. 1073
5.Handläggningen av målet återupptogs härefter i hovrätten och målet avgjordes slutligt genom NJA 2012 s. 97. Som grund för talan gjorde Bolaget även gällande att den firmatecknare som undertecknat konkursansökan saknade behörighet att företräda bolaget samt att bolaget inte var på obestånd. Hovrätten avslog överklagandet. Domstolen framhöll med hänvisning till 12 kap. 15 § RB att en ställföreträdares bristande befogenhet saknar betydelse vid domstolens prövning av frågan huruvida konkursbeslutet ska bestå. Angående frågan om obestånd ansåg hovrätten att Bolaget inte hade visat att bolaget inte var på obestånd.s. 1074
6.HD redogjorde inledningsvis kort för behörighets- och befogenhetsreglerna i aktiebolagslagen. Det konstaterades härefter att ställföreträdaren hade överskridit sin befogenhet när konkursansökan ingavs utan att styrelsen eller bolagsstämman dessförinnan hade fattat ett beslut om att inge konkursansökan. Vad gäller frågan om verkan av den bristande befogenheten vid överklagande av ett konkursbeslut kom HD med hänvisning till bestämmelsen i 2 kap. 22 § konkurslagen (1987:672) fram till att en gäldenär måste visa att bolaget är solvent för att få ett konkursbeslut upphävt och att detta således även gäller när ett bolag påstår att det förelåg bristande befogenhet hos den ställföreträdare som ansökte om konkurs. Som skäl härför anfördes dels bestämmelsens ordalydelse, dels skälen bakom bestämmelsen, att förhindra illojala förfaranden gentemot vissa borgenärer. I målet ansågs det inte visat att Bolaget inte var på obestånd, varför överklagandet avslogs.s. 1074
7.Justitieråden Agneta Bäcklund och Stefan Lindskog var skiljaktiga och ansåg att bestämmelsen i 2 kap. 22 § konkurslagen inte var tillämplig när konkursansökan hade lämnats in av en ställföreträdare som saknade befogenhet. Stefan Lindskog yttrade sig i ett särskilt tillägg och framhöll där bland annat att bolagets inställning till en konkursansökan som inges av en ställföreträdare enkelt kan visas genom företeende av ett styrelseprotokoll och att detta borde ha begärts av tingsrätten, men att denna brist däremot inte utgjorde domvilla. Rättsfallet visar på en konflikt mellan två regelverk, det konkursrättsliga och det aktiebolagsrättsliga och där HD:s majoritet gav det konkursrättsliga regelverket företräde. 1.4.2 Fråga om fullmakts giltighet när ett bolag har trätt i likvidations. 1075