1.Inom transporträtten är det ofta fråga om olika avtalsförhållanden som sammanflätas i avtalskedjor. Dessa innefattar olika avtalssubjekt som i sin tur har underentreprenörer som utför olika delar. Avtalskonstruktionerna bli emellanåt väldigt komplicerade och det är svårt att reda ut rättsförhållandena.s. 993
2.Ett rättsfall som är ett exempel på det sagda är NSAB-försäkringen NJA 2018 s. 301. Green Cargo åtog sig att för egen räkning lagra pappersrullar för SCA. För lagringsuppdraget gällde NSAB 2000. Green Cargo ordnade lagringen i en lokal som bolaget hyrde av Jernhusen enligt ett hyresavtal som träffats mellan dem.s. 993
3.På grund av ett vattenläckage i lokalens sprinklersystem skadades pappersrullarna. SCA hade en försäkring hos If. Försäkringsbolaget betalade ersättning till SCA och tog därefter över SCA:s fordran mot Green Cargo. Varken If eller SCA hade ersatts av Green Cargo. Green Cargo väckte talan mot Jernhusen och yrkade att tingsrätten skulle förplikta Jernhusen att betala ersättning för de skadade pappersrullarna. Som grund för talan gjorde Green Cargo gällande att Jernhusen ansvarar för skadan på godset som hyresvärd med ett presumtionsansvar enligt jordabalkens regler. Vidare anfördes att Green Cargo ansvarar gentemot SCA, eftersom det gäller ett presumtionsansvar för det lagrade godset enligt NSAB 2000.s. 993
4.Jernhusen bestred ersättningsskyldighet och gjorde gällande att bolaget inte kunde lastas för vårdslöshet på ett sådant sätt att skadeståndsskyldighet förelåg. Vidare anfördes bl.a. att Green Cargo inte var ersättningsskyldigt mot SCA, eftersom det inte hade visats att Green Cargo gjort sig skyldigt till fel eller försummelse, att ersättningsskyldigheten skulle stanna på If, att Green Cargo, som inte hade tecknat någon NSAB-försäkring, saknade rätt att föra kravet vidare mot Jernhusen, att Jernhusen inte är kontraktsmedhjälpare till Green Cargo, samt att Green Cargo inte lidit skada eftersom det inte betalat någon ersättning till SCA.s. 994
5.Högsta domstolen fann att Jernhusen inte visat att skadan inte berodde på dess försumlighet, att Green Cargo i princip svarade mot SCA enligt NSAB, att regress mot Green Cargo inte hindras av att SCA tecknat egen försäkring, att Jernhusen inte kunde undgå ansvar på grund av att Green Cargo försummat att teckna försäkring enligt NSAB, att Jernhusen varit kontraktsmedhjälpare till Green Cargo, att det saknade betydelse att Green Cargo inte utgett ersättning till SCA och att Jernhusen därför sammanfattningsvis ansvar för skadan.s. 994
6.Den fråga som framför allt har anknytning till transporträtten är den om att lagerhållaren inte kan undgå ansvar på grund av att lastägaren försummat att teckna försäkring enligt NSAB. En sådan plikt föreligger också enligt det nu gällande § 25 A NSAB 2015.s. 994
7.Om en försäkring har tecknats i enlighet med föreskrifterna i NSAB kan det förekomma att den inte täcker skadan. Det kan bero på att den antingen är beloppsmässigt begränsad eller att den inte omfattar den uppkomna skadan. I sådana situationer ansvarar speditören vid fel eller försummelser för den oförsäkrade delen, dock med bestämning och begränsning av ansvaret enligt vissa angivna regler.s. 994
8.En uppdragsgivare kan ge speditören instruktioner om att inte försäkra det lagrade godset. Parterna kan också komma överens om att det inte är nödvändigt att teckna försäkring enligt bestämmelsen. Speditören är i båda dessa situationer befriad från försäkringsplikten. I så fall svarar speditören för fel eller försummelse. Har uppdragsgivaren en egen försäkring för varorna avskär en sådan henne eller honom inte från att göra ansvaret gällande mot speditören.s. 994
9.När speditören har försummat att iaktta försäkringsplikten kan NSAB, där det anges att när sådan försäkring inte tecknats, läsas på så sätt att ansvaret även i denna situation täcks av bestämmelsen. Emellertid har någon särskild bestämmelse om ansvar för speditören om han eller hon inte fullgjort sin försäkringsplikt inte tagits in i NSAB. För sådana fel följer speditörens ansvar det allmänna ansvaret för fel och försummelse att utföra uppdraget med.s. 994
10.Mot bakgrund av det anförda förstod Högsta domstolen ansvaret vid försummad försäkringsplikt i NSAB så att det faller utanför tilllämpningsområdet för § 25 och i stället regleras av de allmänna reglerna i § 6 (i NSAB 2015).s. 994
11.Det ställningstagandet medförde att en i målet utförligt diskuterad fråga inte behövde prövas av domstolen, nämligen den om vem som har bevisbördan för speditörens ”fel eller försummelse” i samband med den föreskrivna försäkringsplikten. Denna fråga behandlas längre fram i avsnitt 10.4 i samband med andra bevisfrågor.s. 995
12.I rättsfallet Perssons bussar NJA 2017 s. 1065 uppkom fråga om vem som ansvarade för att förbuden mot diskriminering inte överträddes. En person skulle resa från Gävle till Österfärnebo med buss. Han hade en funktionsnedsättning och använde rullstol. På grund av att bussens trapplift inte kunde användas kom han inte ombord på bussen.s. 995
13.Kollektivtrafiken i området fungerade på följande sätt. Region Gävleborg var regional kollektivtrafikmyndighet och ansvarade för länets kollektivtrafik. X-trafik var den förvaltning inom regionen som utvecklade, upphandlade och samordnade utförandet av länstrafiken. Region Gävleborg hade efter upphandling gett Klövsjö-Rätan Trafik AB i uppdrag att utföra linjetrafiken med buss i länet. Klövsjö-Rätan Trafik AB hade i sin tur ingått ett avtal med VS & Perssons Bussar AB, som trafikerade busslinjen som inte kunde ta ombord den aktuella passageraren. Frågan var vem som ansvarade för att överträdelsen om bristande tillgänglighet.s. 995
14.Högsta domstolen konstaterade att Region Gävleborg genom Xtrafik uppträdde utåt som den som tillhandahåller tjänsten. Busspassageraren köper sin biljett — och därmed tjänsten bussfärd — av Xtrafik. Att X-trafik utåt sett ansvarade för kollektivtrafiken framgick också av dess hemsida, där busstrafiken med priser och tidtabeller presenterades. X-trafik hade vidare ett kundcenter och ansvarade för marknadsföringen av trafiken. För resenären framstod det alltså som att det var X-trafik som tillhandahöll tjänsten. Till detta kom att intäkterna från biljettförsäljningen enligt trafikeringsavtalet tillföll Region Gävleborg och inte det anlitade bussbolaget. Mot denna bakgrund skulle enligt domstolen regionen anses vara den som tillhandahöll tjänsten färd med buss i diskrimineringslagens mening.s. 995
15.Det resonemang som Högsta domstolen för är påfallande likt vad som gäller för transportörens ansvar för undertransportör enligt 13 kap. 35 § (285) sjölagen. Utförs transporten helt eller delvis av en undertransportör (Perssons bussar), förblir transportören (dvs. den som ingår avtalet, nämligen regionen) ansvarig som om han själv hade utfört hela transporten.s. 995