Stycket

11.I NJA 2019 s. 704 kom HD fram till att ett barn vid tiden för det påstådda olovliga kvarhållandet i Sverige hade hemvist här i riket och att det därför inte skulle återflyttas till Belgien i enlighet med verkställighetslagen (1989:14). Föräldrarna och barnet hade ostridigt hemvist i Belgien när modern och det knappt treåriga barnet med faderns medgivande i januari 2018 begav sig till Sverige. Någon tidsgräns för vistelsen i Sverige bestämdes inte, utan berodde enligt fadern på hur länge modern behövde ta hand om sina föräldrar. Modern folkbokförde dock barnet i Sverige varvid hon oriktigt angav sig själv som ensam vårdnadshavare, anmälde barnet som utflyttat från Belgien samt ställde det i kö till svensk förskola, allt detta utan att informera fadern. I december 2018 yrkade modern vid svensk domstol att tillerkännas ensam vårdnad om barnet. Enligt fadern var det först då han förstod att modern hade för avsikt att med barnet stanna i Sverige. Han ansåg därför att barnet sedan december 2018 olovligen kvarhållits och ansökte i februari 2019 om att barnet skulle överflyttas till Belgien. Enligt verkställighetslagen och den bakomliggande Haagkonventionen, vilken i enlighet med Bryssel II-förordningens artikel 11 i princip tillämpas mellan EU:s medlemsstater, förutsätter detta att kvarhållandet var olovligt enligt lagen i den stat där barnet hade hemvist omedelbart före kvarhållandet. Begreppet hemvist definieras inte i dessa instrument, men anses enligt HD med hänvisning till EUdomstolens praxis ta sikte på faktiska förhållanden, vilket medför att föräldrarnas eventuella överenskommelse därom är av begränsad betydelse om det inte kommit till uttryck i konkreta åtgärder. Hänsyn ska tas till en rad andra omständigheter, varierande på barnets ålder. När det gäller ett litet barn är det enligt HD framför allt familjeförhållandena som är relevanta och dessa beror på de personer som barnet bor tillsammans med och som faktiskt tar hand om det. Det aktuella barnet hade i december 2018 vistats i Sverige i elva månader, vilket enligt HD är en förhållandevis lång tid för ett så litet barn. Det har hela sitt liv bott med modern som rent faktiskt har haft ansvaret för det, och hade i augusti 2018 börjat i svensk förskola. Modern hade visserligen inte informerat fadern om sina förehavanden rörande barnet, men fadern hade fram till december 2018 godtagit att vistelsen i Sverige inte var bestämd i tiden. Sammantaget fick Sverige anses att i december 2018 varit den plats som avspeglade var barnet var integrerat i socialt hänseende och familjehänseende. Barnet hade således vid den tidpunkten hemvist i Sverige och kvarhållandet var inte olovligt i lagens mening. — Avgörandet bekräftar det kända faktum att den bortförande resp. kvarhållande förälders manipulativa eller t.o.m. lagstridiga beteende tyvärr ofta belönas i denna typ av mål.s. 951