Stycket

8.HD-beslutet NJA 2020 s. 929 rör svensk domstols möjligheter att häva faderskap när den i folkbokföringen antecknade mannens identitet inte är helt klarlagd. Modern i målet gifte sig 2003 i Somalia. Hon lämnade ensam landet 2007 och efter att under en period varit bosatt i Italien kom 2012 till Sverige tillsammans med en dotter som var född i Italien och vars fader var en man som hon haft ett förhållande med där. Eftersom hon i samband med ankomsten till Sverige registrerades i folkbokföringen som alltjämt gift med den man som hon gift sig med 2003 antecknades denne dock som fader till barnet. Barnet yrkade i svensk domstol att detta faderskap skulle hävas. Problemet var att folkbokföringens uppgifter om svaranden var så knapphändiga att det var svårt att fastställa vem domen skulle avse. En brist i detta avseende innebär i princip ett rättegångshinder som leder till att talan avvisas. HD påpekade dock att anteckningen i folkbokföringen grundats på Skatteverkets bedömning att det förelåg en sådan faderskapspresumtion som avses i 2 § lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor. En sådan anteckning bör normalt äga vitsord, även om den kan komma att ifrågasättas. Uppgifternas knapphändighet bör inte vara något hinder mot en talan om hävande av faderskapet. Barnet skulle i annat fall berövas möjligheten att överhuvudtaget föra sådan talan i allmän domstol, vilket skulle framstå som stötande. — Jfr i tidigare rättspraxis NJA 1983 s. 639 och 2017 s. 430.s. 949