Stycket

7.Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2020 ref. 13 handlar om två kvinnor som har levt tillsammans i Island. En av kvinnorna födde 2012 ett barn efter assisterad befruktning genom insemination. I det isländska födelsebeviset angavs båda kvinnorna som föräldrar enligt isländsk lag. Efter att kvinnorna 2016 gifte sig och tillsammans med barnet flyttade till Sverige, vägrade Skatteverket att i folkbokföringen registrera någon relation mellan barnet och den kvinna som inte fött det, med motivering att det saknas lagstöd för erkännande av den isländska föräldrafastställelsen. Enligt kvinnorna betydde detta en kränkning av artiklarna 8 (respekt för privat- och familjeliv) och 14 (förbud mot diskriminering) i den europeiska människorättskonventionen, vilken utgör en del av svensk rätt. HFD fann att någon dylik kränkning inte hade skett och fastställde Skatteverkets beslut, bl.a. med hänvisning till att avsaknaden av registrering inte medfört oövervinneliga praktiska problem för de berördas liv som en familj i Sverige och att svensk rätt erbjöd dem alternativa vägar att etablera en rättslig föräldrarelation, såsom adoption. — HFD bekräftar det traditionella svenska kravet på lagstöd för erkännande av utländska statusavgöranden, låt vara att målet endast handlade om folkbokföring, vilken inte binder andra domstolar och myndigheter, exempelvis om frågan om föräldrarelationen aktualiseras i en arvstvist. En närmare analys av Europakonventionens relevanta artiklar faller utanför ramen för denna rättsfallsöversikt, se därom Pettersson i Juridisk publikation, nr 2/2020, s. 225–242.s. 949