Närliggande

19.HD har i NJA 2019 s. 47 ”Utvisningsverkställighet I-III” emellertid preciserat att allmän domstol ska inhämta yttrande i ärenden om verkställighet av utvisning på grund av brott, och vidare att en förutsättning för att domstolen ska kunna lägga yttrandet till grund är att Migrationsverket dels haft kännedom om de omständigheter som är relevanta för verkställighetsfrågan, dels att verkets bedömning är tydligt motiverad. Om yttrandet brister i dessa avseenden bör domstolen inhämta ett kompletterande yttrande. I NJA 2019 s. 47 III var HDs uttalande särskilt betydelsefullt eftersom den utvisade personen anförde individuella skäl för verkställighetshinder och det brott han dömts för i Sverige var av politisk karaktär och medförde en individuell hotbild mot honom i hemlandet. HovR hade med utgångspunkt i en egen bedömning av landinformationen, två rapporter från svenska UD, ansett att det förelåg hinder mot verkställighet och därmed frångått Migrationsverkets yttrande. Utan att själv ha djupare insikt i HovRs underlag i ärendet kan dess förhållningssätt framstå som problematiskt — utlänningen var från Gaza, ett geopolitiskt område med ständigt fluktuerande oro och där förutsättningarna för inresa är speciellt komplicerade. Det är just vid en bedömning av detta slag som instansordningen och inslaget av specialisering blir relevant eftersom det ofta krävs ingående landkunskap av ett slag som allmänna domstolar inte har. Det finns därför goda skäl för den ordning som HD har formulerat i NJA 2019 s. 47 I–III och att Migrationsverket bistår vid dessa bedömningar genom att avge yttrande.s. 895