1.Den lagtext som reglerar i vilka fall överklagande av hovrättens återförvisningsbeslut får ske är vag (se om denna lagtext i avsnitt 2.1). Det går inte att med stöd av ordalydelsen avgränsa vilka beslut som får överklagas. För att det ska kunna preciseras måste andra rättskällor konsulteras.s. 685
2.Uttalandena i Processlagsberedningens motiv och i Gärdes kommentar som det redogjorts för i avsnitt 2.2, tyder på att man där delvis avsett att avgränsa de överklagbara besluten genom att beakta återförvisningsbeslutets rättsverkningar, dvs. i vilken utsträckning tingsrätten och möjligen senare överinstanserna är bundna av det. Men som bör ha framgått i samma avsnitt är det inte möjligt att ställd inför frågan om hovrättens återförvisningsbeslut ska få överklagas härleda ett ställningstagande utifrån om tingsrätten och senare överinstanserna binds av den prövning som görs i samband med återförvisningsbeslutet. Den slutsatsen förändras inte av det faktum att HD i flera fall resonerat kring den efterföljande bundenheten när HD tagit ställning till om ett visst återförvisningsbeslut ska få överklagas.s. 685
3.I de fall ställning måste tas till om ett återförvisningsbeslut ska få överklagas bör ett lämpligare tillvägagångssätt vara att förhålla sig till de någorlunda konkreta exempel som ges i HD:s praxis, förarbeten och juridisk litteratur avseende då överklagande får ske och inte. Därefter får eventuella generaliseringar göras utefter vad dessa exempel ger.s. 685
4.Det kan redan här sägas att de förarbeten och den juridiska litteratur som har relevans i sammanhanget är Processlagsberedningens motiv och Gärdes kommentar. Det är endast i dessa rättskällor vid sidan av HD:s praxis som det presenteras någorlunda tillämpbara regler gällande vilka återförvisningsbeslut som får överklagas. Därtill har dessa rättskällor den fördelen att de föregår HD:s praxis och s.a.s. är opåverkade av den. I stället är det HD som i flera fall bekräftat att vad som sagts i Processlagsberedningens motiv och Gärdes kommentar ska gälla.s. 686
5.Slutligen ska följande anmärkas. Som en följd av lagtextens vaghet får som framgått lagens ordalydelse här mindre betydelse när det gäller att utreda vilka återförvisningsbeslut som får överklagas. HD har emellertid i NJA 2010 s. 330 antytt att det finns en princip enligt vilken överklagandeförbud ska tillämpas restriktivt i den meningen att ett förbud bara omfattar sådana avgöranden som har stöd i dess ordalydelse. Om den ordalydelse som bestämmer ett överklagandeförbud är vag så blir den bedömning som HD föreskriver svår att göra. Möjligen kan man därför fråga sig om det finns en konflikt mellan å ena sidan hur överklagandeförbudet rörande återförvisningsbeslut varit avsett att tillämpas och faktiskt har tillämpats, och å andra sidan en processrättslig princip som rör parts rätt att överklaga beslut. Mot att en sådan konflikt föreligger talar att själva överklagandeförbudet inte är svårt att tolka, det gäller ju samtliga återförvisningsbeslut. Det som är vagt och som kan vara svårt att förstå är undantaget från det givna överklagandeförbudet. Vidare är betydelsen av HD:s uttalande taget för sig inte alldeles klar. Av angivna skäl kommer uttalandet inte att beröras ytterligare här. Den mer teoretiska diskussionen som uttalandet möjligen föranleder lämpar sig också bättre för andra sammanhang.s. 686