Några kortfattade kommentarer kan dock vara på sin plats. Till en början uppkommer en fråga om komputabilitet på så sätt, att om medlen hos F finns med bevarad identifierbarhet så kan B invända att hans krav avser ett anspråk på just de ifrågavarande medlen, vilket anspråk inte kan infrias genom kvittning. Att B har ett sakrättslig anspråk på identifierbara pengar hindrar dock inte att han har att finna sig i att F infriar sin förpliktelse generiskt, dvs. med vilka pengar som helst (så länge det rör sig om samma valuta). Se Lindskog Betalning 15.1.1.2. Som en konsekvens av det är B:s anspråk inte kvittningsskyddat av komputabilitetsskäl (annorlunda när B är i konkurs eftersom komputabilitet då inte förelåg vid den kritiska tidpunkten; fram till infriandetidpunkten avser B:s anspråk ett species). Inte heller hindrar det förhållandet att B:s fordring är av redovisningskaraktär kvittning. Se Lindskog Kvittning 3 uppl. 2014 6.4.4.4 och Betalning 14.2.1.1 (som där framgår har frågan varit omdiskuterade men rättsläget får nu anses vara klarlagt genom ”Independent II” NJA 2014 s. 935 och ”Likvidatorns retentionsrätt” NJA 2019 s. 259). Men att B har att acceptera att F betalar med vilka pengar som helst behöver inte betyda att han generellt har att acceptera kvittning. Ett befogat intresse av att motsätta sig kvittning bör nog allmänt sett väga tyngre i denna situation än eljest (eller kanske riktigare; kvittarens kvittningsintresse väger här tämligen lätt).
Hänvisas från p. 3 (s. 676)
1.En redbar tredje man F återbetalar naturligtvis tämligen omgående medel som har mottagits utan rättsgrund, och då till betalaren (dvs. G i det fall som här diskuteras). Om återkravsrätten mot F tillkommer borgenären B och denne kräver F, så invänder F då säkerligen att en återföring redan har skett. Och enligt grunderna för 29 § SkbrL måste F få åberopa återbetalningen till G mot B, om F saknade skälig anledning att det misstänka att denne och inte B var rätt betalningsmottagare. Men också utan att ha återbetalat emottagna medel till G kan F anföra olika invändningar. Några sådana skall beröras helt kortfattat.s. 676
2.Som HD framhåller i ”Tandvårdsstödet” (p. 7) kan F ha gjort ett anpassningsförvärv av de mottagna medlen enligt läran om condictio. Så exempelvis om han tror sig ha en fordring hos G och uppfattar betalningen som ett delvis infriande av denna.s. 676
3.Det kan också förhålla sig så, att F verkligen har en fordring hos G och menar att han har rätt att behålla medlen kvittningsvis. Här gör sig gällande olika aspekter, som det i detta sammanhang saknas anledning att gå in på närmare.s. 676
4.F kan också tänkas invända, att eftersom B:s rätt mot G var defekt i det ena eller andra hänseendet, så kan han inte ha någon rätt till de medel som F mottagit från G. I princip faller den invändningen med att G:s betalning har inneburit att B:s fordring är reglerad (antingen därför att G var i god tro eller därför att B inte har åberopat hans onda tro). Men i mer exceptionella fall kan omständigheterna vara sådana, att om G hade fört över medlen till B i stället för till F, så skulle G ha haft en återkravsrätt mot B. Då torde återkravsrätten mot F tillkomma G.s. 677
5.När det gäller F:s invändningar mot B synes det inte finnas någon anledning att göra skillnad på om G:s betalning verkar befriande på grund av B:s (felaktiga) betalningsanvisning eller enligt 29 § SkbrL eller någon annan rättssats.s. 677