HD uttalade endast att ond tro utesluter att F får behålla medlen; med det är inte sagt vad som gäller vid god tro (HD:s uttalanden skall inte tolkas motsatsvis). Pengar kan visserligen godtrosförvärvas (se Lindskog Betalning 2.1.3.1 beträffande kontanter och 2.1.3.2 beträffande kontopengar med hänvisningar till bl.a. ”Jofrab” NJA 2009 s. 182), men det förutsätter då enligt principerna i GodtrosL att de har mottagits genom ett överlåtelsefång (se Lindskog a.a. 15.1.3.1 beträffande kontanter och 15.1.3.2 beträffande kontopengar). Ett exempel på ett sådant överlåtelsefång är att (nu enligt det hesslerska schemat) B med C:s pengar (och utan C:s lov) köper en sak av A (eller att B med C:s pengar betalar en skuld till A). Vid felöverföringar kan godtrosförvärv ske endast i den mer kvalificerade formen av anpassningsförvärv enligt vad som sägs i nästa not (god tro kan dock också få betydelse enligt det avtalsrättsliga regelsystemet sålunda att det skall anses föreligga en rättsförändrande viljeförklaring på betalarens sida, exempelvis i form av gåva, även om det ligger långt borta; se om detta Lindskog Betalning 2.5.2).
Hänvisas från p. 18 (s. 661)
18.condictio indebiti […]. Det som HD uttalade här skall inte förstås på det sättet, att om F hade fog för att tro att ”betalningen tillkom honom” så slipper han att återbära de mottagna medlen. Den goda tron är i stället den första förutsättningen för att F skall ha gjort ett anpassningsförvärv till medlen enligt läran om condictio indebiti.s. 661