NJA 2018 s. 266, p. 19.
Hänvisas från p. 6 (s. 644)
1.Bevisbördan för ett faktiskt fel, dvs. en avvikelse, i en köpt vara ligger enligt Högsta domstolen som utgångspunkt på köparen. Vidare har beställaren av en entreprenad bevisbördan för att tjänsten avviker från ett krav på fackmässighet, dvs. för att tjänsten är behäftad med fel. Avseende reparationstjänster är det enligt NJA 1991 s. 481 och NJA 1973 s. 493 normalt den som har besittningen till det reparerade föremålet som har bevisbördan för avvikelsen, vilket även innebär att beställaren har bevisbördan för sitt påstående att reparatören brustit i noggrannhet eller gjort sig skyldig till försummelse.s. 643
2.Enligt doktrin och förarbeten är det den som har besittningen till en köpt vara eller resultatet av en tjänst som har bevisbördan för att det föreligger en avvikelse.Denna placering motiveras enligt doktrin av att den som har besittningen till varan eller resultatet av tjänsten också har bäst möjlighet att säkra bevisning om den påstådda avvikelsen.s. 644
3.Det förekommer också att doktrinen beskriver det så att den som påstår att fel i vara eller tjänst föreligger har bevisbördan för felet, vilket snarare är i linje med de dogmatiska bevisbördeprinciperna. Den uppfattningen förefaller ha vunnit stöd i Allmänna reklamationsnämnden, som uttalat att det av ”allmänna rättsliga principer följer att det är den som påstår att någon har begått ett fel som också har bevisbördan för sitt påstående”.s. 644
4.Avvikelsen kan dock även bestå av att leverantören brustit i fackmässighet eller omsorg, utan att denna avvikelse för den delen visar sig i resultatet av tjänsten. Utgångspunkten är att den som gör gällande att någon brustit i omsorg har bevisbördan för detta. Det kan leda till svåra bevissituationer om beställaren till följd av det måste visa att inga åtgärder vidtagits, ett icke-faktum. Bevissvårigheterna kan i sin tur, enligt doktrin, motivera en annan bevisbördeplacering med andra beviskrav än de allmänna. Av de avgöranden som vi har gått igenom verkar dock den idén ha begränsat genomslag i praktiken.s. 644
5.Det kan vidare uppkomma situationer när besittning saknar eller bara har begränsad relevans för bevissäkringsmöjligheterna. Till exempel finns tjänster vars resultat inte kan besiktigas. Det finns dock avgöranden som talar för att även när beställaren har begränsade bevissäkringsmöjligheter så har beställaren bevisbördan för avvikelsen. Nedan redogörs för ett antal sådana fall.s. 644
6.Av NJA 2018 s. 266 framgår att en student, när denne påstår att en utbildning haft brister, har bevisbördan för förekomsten av brister i utbildningen i fråga. Högsta domstolen redogör inte för skälen till bevisbördeplaceringen, och resonerar inte kring parternas bevissäkringsmöjligheter.s. 644
7.I NJA 1996 s. 19 gjorde två gäldenärer gällande att en bank brustit i sin kreditprövning av dem, vilket enligt gäldenärerna innebar att deras borgensåtaganden inte var giltiga. Högsta domstolen konstaterade att banken vid kvalificerade situationer kunde åsidosätta de grundläggande förutsättningarna för borgensåtagande. I målet framgick av utredningen att det hade förekommit brister, men gäldenärerna hade enligt Högsta domstolen inte visat att det var sådana kvalificerade brister som medförde att borgensåtagandet föll bort. Det var således banken som, enligt materiell rätt, var skyldig att utföra en kreditupplysning med viss noggrannhet, men gäldenärerna som skulle visa förekomsten av avvikelser i noggrannheten.s. 645
8.I Hovrätten för Västra Sveriges dom 2016-10-27 i mål nr T 5249-15 var det fråga om ett avtal som bl.a. innebar att en leverantör skulle tillhandahålla en köpare vissa IT-supporttjänster, och tjänsterna skulle tillhandahållas ”snabbt”. Köparen gjorde gällande en rätt till prisavdrag till följd av fel i tjänsten, eftersom leverantören inte levererat de avtalade supporttjänsterna snabbt. Hovrätten konstaterade att det var köparen som hade bevisbördan för att supporten avvek från vad parterna kommit överens om. Hovrätten redogjorde emellertid inte för skälen för placeringen av bevisbördan.s. 645
9.I Svea hovrätts dom 2018-04-13 i mål nr T 2694-17 invände en skola som hade köpt en utbildning att fel i tjänsten förelåg, och att skolan därför hade rätt till prisavdrag. De påstådda avvikelserna bestod av att utförarens personalstyrka var otillräcklig för att ge en ändamålsenlig utbildning, att viss personals kompetens var bristfällig, att utföraren inte tillhandahöll en viss kategori av personal samt att utföraren tillhandahöll för lite material. Tingsrätten ansåg att skolan hade bevisbördan för att det förelegat fel i tjänsten. Hovrätten delade tingsrätten bedömning fullt ut avseende bevisbördans placering.s. 645
10.I Göta hovrätts dom 2014-12-19 i mål nr T 251-14 var det fråga om hävning av ett förmedlingsuppdrag. Köparna av förmedlingstjänsten gjorde gällande rätt till hävning på grund av avtalsbrott genom att förmedlaren (1) underlåtit att återkoppla och uppdatera om uppdraget, (2) inte arbetat aktivt med förmedlingen, (3) underlåtit att annonsera om försäljning i rikspress, (4) inte inspekterat försäljningsobjektet samt (5) värderat objektet felaktigt. Hovrätten konstaterade att parterna var oense om avtalets innehåll och ”i vilken utsträckning som [käranden] hade uppfyllt avtalets villkor under förmedlingsuppdraget”. Enligt hovrätten ankom det på köparna av tjänsten, svarandena, att bevisa att det hade förekommit ett ”så allvarligt avtalsbrott som grundar rätt att häva avtalet”.s. 645
11.I avgörandena ovan saknas redogörelser om varför bevisbördan placerats på den som har gjort felet gällande. Målen rör påstådda avvikelser i tjänster vars resultat inte går att besiktiga, och några av målen avser även påstådd underlåtenhet. Vi anser att det i målen finns omständigheter — framför allt rörande bevissäkringsmöjligheter — som talar för att bevisbördan för förekomsten av avvikelser istället hade kunnat placeras på utföraren av tjänsten, något som kommer att utvecklas nedan. Men det finns även avgöranden där bevisbördan för avvikelsen inte har placerats på köparen i dennes egenskap av köpare, utan där bevisbördan snarare placerats utifrån argument om bevissäkring, handlingsdirigering och bakomliggande materiell rätt. Dessa avgöranden redogörs för nedan.s. 646
12.En konsumenttjänst kan vara felaktig om näringsidkaren underlåter att avråda från en tjänst som inte kan anses vara till rimlig nytta för konsumenten. I RH 2012:29 var det fråga om fel i en konsumenttjänst, och om näringsidkaren avrått konsumenten från att utföra en tjänst på grund av att tjänsten inte kunde anses vara till rimlig nytta för konsumenten. Hovrätten bedömde att det var näringsidkaren som hade bevisbördan för att avrådande skett. Hovrätten placerade sannolikt bevisbördan på näringsidkaren eftersom det var näringsidkarens skyldighet att avråda (och möjligtvis eftersom att om konsumenten ändå ville utföra en tjänst på ett visst sätt så vore det enligt förarbetena till konsumenttjänstlagen lämpligt att det dokumenterades av näringsidkaren).s. 646
13.I Svea hovrätts dom 2019-10-17 i mål nr T 3518-18 var det fråga om ett avtal om rekryteringstjänster. Parterna var oense i fråga om rekryteringsbolaget, säljaren, hade fullgjort sin skyldighet att kartlägga, hitta och dokumentera ett tillräckligt antal kandidater som uppfyllde en viss kravprofil, samt presentera dokumentationen för köparen. Köparen hade hävt avtalet, och menade att rekryteringsbolaget hade begått ett väsentligt avtalsbrott bl.a. genom att inte presentera ett tillräckligt antal kandidater. Hovrätten placerade bevisbördan för fullgörandet på rekryteringsfirman, då rekryteringsfirman ”måste antas ha haft mycket goda förutsättningar att säkra bevisning om det förhållande som parterna är oense om”.s. 646
14.I RH 1995:147 var det fråga om ett köp av en bostadsrätt, inte en tjänst. Köpet hade villkorats av att köparna erhöll erforderliga lån. Köparna beviljades inte lån, och krävde sedan tillbaka den erlagda handpenningen. Säljaren bestred betalningsskyldighet på grunden att köparna inte gjort vad de kunnat för att erhålla lån. Hovrätten tolkade villkoret om att köparna skulle erhålla erforderliga lån på sådant sätt att det krävdes att köparna medverkade till att få ett lån. Kärnfrågan i målet var således om köparna hade uppfyllt sina avtalade skyldigheter att medverka till att få ett lån. Hovrätten placerade bevisbördan för medverkan på köparna. Detta eftersom villkoret införts i avtalet i köparnas intresse och endast köparna hade haft möjlighet att visa om villkoret uppfyllts eller inte.s. 646
15.Sammanfattningsvis är utgångspunkten att beställaren har bevisbördan för påstådda avvikelser när beställaren har besittningen till resultatet av tjänsten. I sådana situationer har beställaren även bevisbördan för påstådd brist i noggrannhet eller försummelse från utförarens sida. Dessa slutsatser har starkt stöd i både doktrin och Högsta domstolens avgöranden.s. 647
16.När tjänstens resultat inte är besiktningsbart, och när den påstådda avvikelsen består av en underlåtenhet (dvs. ett icke-faktum), finns det avgöranden som talar för att både utföraren och beställaren kan bära bevisbördan för avvikelsen. De flesta avgöranden vi funnit talar dock för att beställaren även då bär bevisbördan. Bevisbördeplaceringen motiveras inte närmare i dessa avgöranden, utan domstolarna verkar utgå från att köparen, i sin egenskap av köpare, har bevisbördan för påstådda avvikelser. Men det finns även avgöranden som i dessa situationer placerar bevisbördan på utföraren.s. 647