I fråga om avtalad garantiförpliktelse, se t.ex. NJA 2002 s. 477 och NJA 2001 s. 309 (det senare dock avseende garanti för avsaknad av skadevållande egenskaper i vara, dvs. produktansvar). Jfr även NJA 1992 s. 403, i vilket Högsta domstolen, i motsats till vad som gjorts gällande av käranden, inte ansåg att en viss klausul kunde tolkas som en särskild skadeståndsutfästelse.
Hänvisas från p. 3 (s. 57)
3.Som Ramberg noterar finns också flera prejudikat i svensk rätt där skuldprincipen kommer till tydligt uttryck. I synnerhet gäller detta det ovan nämnda prejudikatet NJA 2020 s. 115 (”De försvunna korna”). I det inledningsvis återgivna citatet uttalas att huvudregeln i svensk rätt är att skadeståndsskyldighet till följd av avtalsbrott förutsätter oaktsamhet. Högsta domstolen tillämpade i fallet denna rättsnorm för att ålägga den avtalsbrytande parten skadeståndsansvar. Däremot finns inget prejudikat som ansluter sig till garantiansvarsprincipen i någon form, men väl fall rörande frågor som faller under punkt 1 eller 2 i den ovan diskuterade uppräkningen (se avsnitt 3); dvs. där Högsta domstolen tolkningsvis ansett en resultatförpliktelse vara en garantiförpliktelse eller där den tillämpat en särskild utfyllande regel som inte kräver oaktsamhet för skadestånd.s. 57