Stycket

3.De rättsfall som i någon mån tangerar frågan om anpassningsåtgärder för personer med psykiska funktionsnedsättningar rör uppsägning av personliga skäl, i form av samarbetsproblem eller bristande arbetsprestation. I det läget tenderar problemen ha gått så långt att det är för sent att vidta några åtgärder, vilket konstateras i en retrospektiv bedömning av vad arbetsgivaren hade kunnat göra. Någon förändring av vilka standarder arbetstagaren måste leva upp till tycks inte ha skett, utan vid tillräckligt allvarliga samarbetsproblem eller väsentliga brister i arbetsprestationen föreligger saklig grund för uppsägning oavsett orsakerna till problemen eller bristerna. Det som tillförs saklig grund-prövningen genom förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet är att arbetsgivaren åtminstone ska ha försökt, genom anpassningar, att reducera verkningarna av funktionsnedsättningen. Ett problem kan då vara, som i AD 2020 nr 58, att arbetsgivarens åtgärder vidtagits i ovisshet om orsakerna till arbetstagarens bristande förmågor, vilket i sin tur kan bero på arbetstagarens egen ovisshet, eller ovilja att delge andra (inklusive arbetsgivaren) information om sin funktionsnedsättning. Ett annat problem kan vara, vilket AD 2017 nr 51 och AD 2019 nr 2 illustrerar, att utredningen av vilka åtgärder som varit möjliga varit bristfällig till följd av bristen på dialog med den berörda arbetstagaren.s. 399