Stycket

6.Ett liknande resonemang fördes i AD 2013 nr 78, som gällde en arbetstagare med kognitiva nedsättningar och besvär med bland annat hjärntrötthet, som arbetade som busschaufför. Arbetstagaren hade efter en hjärninfarkt varit sjukskriven under en tvåårsperiod och skulle återgå i arbete på halvtid hos sin arbetsgivare. Arbetsgivaren sade dock upp arbetstagaren efter en tids arbetsträning. Frågan var om det var i strid med lagen om anställningsskydd och diskrimineringslagen, på så vis att arbetsgivaren borde ha anpassat arbetsuppgifterna och vidtagit utförligare utredningar om omplacering. Arbetstagaren kunde på grund av sina funktionsnedsättningar inte arbeta heltid eller tidiga morgnar, och hade också svårt för vissa miljöer vilket innebar att han inte kunde köra samtliga bussar eller busslinjer. Arbetsdomstolen kom fram till att arbetsgivaren visserligen borde ha anpassat arbetet på så sätt att arbetstagaren kunde arbeta halvtid och på eftermiddagar istället för morgnar. Däremot ansågs fler åtgärder ha krävts för att arbetstagaren skulle hamna i en jämförbar situation med personer utan funktionsnedsättning: ”För att åstadkomma en sådan arbetsanpassning skulle hans arbete ha behövt anpassas i fråga om såväl arbetstider, busslinjer som busstyper. Sådana anpassningar hade även riskerat att medföra beaktansvärda försämringar av andra bussförares arbetsförhållanden.” De anpassningsåtgärder som hade fordrats var inte skäliga.s. 393