Stycket

13.Rättspraxis ger inte så mycket vägledning och rör egentligen den närliggande frågan om rättsfaktumet ”avtal” är indispositivt eller inte som jag behandlar i avsnitt 7.7 nedan. Även om rättskällorna inte ger några klara svar finns alltså goda argument för varför Bomans mening i alla fall inte ska få genomslag vid bedömningen av om 35 kap. 6 § RB ska reduceras. 7.6 Bedrägeribrottets betydelse Ytterligare argument för att kontradiktionsintresset ska få stå tillbaka kan hämtas från straffrätten. Som jag konstaterat ovan utgör förfarandet bedrägeri. Bedrägeribrottet, som så många andra stadganden om brott, uppställs av allmänheten för att utöva social kontroll. Önskvärt (moraliskt gott) handlande främjas genom att oönskat (moraliskt förkastligt) handlande bestraffas. Detta syfte särskiljer straffbuden från t.ex. många civilrättsliga regler, som inte alltid ges samma systematiska tyngd, och förklarar möjligen varför man i flera rättskällor hävdar att rättsordningen inte ska kunna användas för brottsliga förfaranden. Det kan då inte krävas att domstolen bortser från dessa hänsyn och i praktiken godkänner samhällsvidriga ageranden. Även det nu sagda talar för att kontradiktionsprincipen måste kunna genombrytas i dessa fall. 7.7 Är avtal som officialfaktum ett alternativ? Det sagda talar starkt för att 35 kap. 6 § RB måste kunna inskränkas i artikelns fall vid tillämpningen av 44 kap. 8 § RB. En alternativ lösning vore dock möjligen att mena att ”avtal” utgör ett indispositivt moment (officialfaktum) i dessa fall, varför 35 kap. 6 § RB inte vore tillämpligt av den orsaken. Ett illustrerande exempel från praxis är NJA 1986 s. 205 som rörde annullering av fastighetsköp och undanröjande av lagfart. I fallet hade svaranden medgivit talan och uteblivit från sammanträde. Domstolarna ogillade käromålet i tredskodom. HD menade att det skulle leda till oönskade konsekvenser om återförsäljning av en fastighet kunde maskeras som en annullering av köpet varför medgivanden av yrkanden om annullering inte kan godtas utan vidare. Rätten kunde inte anses ha någon långtgående undersökningsplikt men en domstol får enligt HD inte medverka till en dom på återgång eller hävning av fastighetsköp om det omedelbart framgår att de rättsliga förutsättningarna för en sådan dom hade saknats om bara svaranden hade bestridit yrkandet. I sak noterade HD att hävningsförbehåll saknades varför hävning inte kunde ske. Käromålet kunde därför inte bifallas genom dom på medgivande eller tredskodom.s. 289