Närliggande

3.I NJA 2018 s. 816 behandlar HD bedrägliga ansökningar hos Kronofogdemyndigheten. Svaranden i ett mål om betalningsföreläggande hade underlåtit att ta del av ansökan, varefter Kronofogdemyndigheten hade meddelat utslag som vann laga kraft. HD beviljade resning av utslaget på grund av att ansökan om betalningsföreläggande hade gjorts inom ramen för en otillbörlig verksamhet som svaranden inte hade uppmärksammat i det ursprungliga målet. Av främst intresse är följande uttalande, som HD gör efter att ha konstaterat att resning skulle kunna beviljas om svarandens underlåtenhet att bestrida ansökningen hade berott på att sökanden lämnat vilseledande eller felaktig information. Det nu sagda kan inte tillämpas på fall där svaranden inte har brytt sig om att ta del av ansökan. Utrymmet för att i sådana fall bevilja resning på grundval av nytillkomna omständigheter och bevis som ger vid handen att anspråket är ogrundat [min kurs.] får anses vara mycket begränsat. Av förarbetena till lagen om betalningsföreläggande och handräckning framgår emellertid att lagstiftaren har avsett att Kronofogdemyndigheten inte ska medverka till att realisera krav som inte är lagligen grundade, något som har föranlett den ovan redovisade bestämmelsen i lagens 23 § (se prop. 1989/90:85 s. 57). Detta synsätt bör få visst genomslag även vid bedömningen av förutsättningarna för resning. Det bör därför inte vara uteslutet att bevilja resning med stöd av 58 kap. 1 § första stycket [tredje punkten] RB, om det kommer fram att ansökan om betalningsföreläggande gjordes inom ramen för en brottslig eller i vart fall otillbörlig verksamhet som svaranden inte uppmärksammade inom ramen för målet om betalningsföreläggande. Verksamhetens brottsliga eller annars otillbörliga karaktär utgör då den nya omständighet som motiverar resning. Som framgår gäller HD:s uttalande frågan om svaranden hade giltig ursäkt att inte införa de nya omständigheterna tidigare. Uttalandet gäller i och för sig inte frågan om bedrägliga ansökningar är ogrundade enligt 23 § BfL eller inte. Fallet handlade inte om vad som skulle hända med ansökan efter resning. Det är uppenbart att svaranden, som då hade blivit medveten om ansökans falska karaktär och agerat, skulle ha bestridit den.s. 279