§ betaltjänstlagen 24 Har kunden misslyckats med att skydda sin personliga behörighetsfunktion kan kunden enligt den nuvarande norska regleringen bli ansvarig för upp till 1 200 kr (finansavtaleloven § 35 (2), medan beloppet enligt den motsvarande svenska regeln är 400 kr (5 a kap. 2 § betaltjänstlagen). I det norska förslaget till ny lag har beloppet reducerats till 450 kronor, jfr Prop. 92 LS (2019–2020) s. 172. Har kunden genom grov oaktsamhet åsidosatt de skyldigheter som åligger kunden enligt finansavtaleloven § 34 och 5 kap 6 § betaltjänstlagen, uppgår självrisken till 12 000 kr. Reglerna om kundens ansvar enligt PSD 2 följer av artikel 74. 25 Se PSD 2 artikel 74 andra stycket, 5 a kap. 3 § andra stycket sista meningen betaltjänstlagen och finansavtaleloven § 35 (3) sista meningen. Se också Karnov-kommentaren av Anders Dölling not 258. 26 Se PSD 2 artikel 1 för tillämpningsområde och artikel 4 p. 24, p. 29 och p. 30 för definitioner av betalning, autentisering och stark kundautentisering i direktivets mening. Motsvarande tillämpningsområden följer av 1 kap. 1 § betaltjänstlagen och finansavtaleloven § 9 jfr § 1. 27 I ny finansavtalelov har norska lagstiftaren dock beslutat att ge motsvarande självriskregler vid obehörig användning av kundautentisering i samband med ingående av kreditavtal som vid betalningar. Se § 3–20 och Prop. 92 LS (2019–2020) s. 173. När lagen väl har trätt ikraft kommer alltså nya kreditavtal som har slutits genom obehörig användning av bank-id att vara lagreglerade i norsk rätt. 28 Det något udda beloppet har samband med att man lägger uppläggningskostnader till kreditbeloppet. Tvist om förmögenhetsvärden lägre än 200 000 kr ska enligt norska tvisteloven § 6-2 (2) bokstav a behandlas i forliksrådet innan stämning kan ges in till tingsrätt. Forliksrådet består av domare utan juridisk utbildning, och dom kan endast avkunnas om parterna accepterar det. En dom från forliksrådet kan sedan överprövas av tingretten. 30 TKISA-2018-87918. Motsvarar tingsrätten i det svenska systemet. 31 LA-2018-179648. Lagmannsretten motsvarar hovrätten i det svenska systemet. 32 Lagmannsretten tillämpade undantagsregeln i norska tvisteloven § 20-2 (3), som öppnar för att frita förlorande part för sakskostnadsansvaret om tungt vägande orsaker gör det rimligt när man särskild beaktar om det var fog för att få tvisten provat för domstol beroende på att den var svårbedömd eller bevismässigt först blev översiktlig efter stämning. Norska finansavtaleloven innehåller regler om en rad olika aspekter och frågor som rör kreditgivning. I delar motsvarar den de regler som i svensk rätt finns i lag om betaltjänster, medan den i andra delar motsvarar de regler som finns i konsumentkreditlagen. Det finns också en hel del regler i finansavtaleloven som inte har någon lagstadgad motsvarighet i svensk rätt. 34 Det krävs emellertid inte culpa på den skadelidandes sida, utan det handlar om vad man objektivt kan förvänta av densamma Se Høyesteretts dom p. 57 där Nygaard, Skade og ansvar 6. utgave, 2007 s. 300 citeras. Se för svensk rätts vidkommande om eventuell relativisering av culpabedömningen, se Håkan Andersson, Skyddsändamål och adekvans, Uppsala 1993. Att Høyesterett väljer att dra en parallell till vad som gäller vid förvaring av en kodbricka i sitt eget hem, kan man utgå ifrån har samband med det relativt stora antalet tvister som gäller skadeståndsansvar efter att någon till innehavaren närstående efter att ha kommit över kodbrickan eller andra behörighetsfunktioner obehörigen har använt densamma. Att Høyesterett om än som ett obiter dictum konstaterar att förvaring i eget hem som huvudregel inte är vårdslös, får därmed anses utgöra en signal till underinstanser om behovet av en noga och konkret culpabedömning även i dessa fall. Jfr motsvarande regel i 6 kap. 2 § svenska skadeståndslagen. Se till exempel Oslo tingretts avgörande i mål 18-074832TVI-OTIR/01, där en hustru ansågs ansvarig på skadeståndsrättslig grund för kreditgivarens förlust om en miljon kronor för en kredit beviljat efter obehörig användning av hennes make, eftersom hennes lösenord hade varit för enkelt att gissa för maken. Ett annat, mindre extremt exempel, är Frostating lagmannsretts dom i mål 18-039633ASD-FROS, där innehavaren av bank-id:et ansågs skadeståndsansvarig för ett belopp om drygt 75 000 kr. Yrkandet om jämkning avvisades i fallet under hänvisning till att jämkningsregeln avser de stora förluster som blir orimligt betungande att bära. 38 Att underinstanserna också verkar ha tagit intryck av detta framgår till exempel av de tre målen 20-069720TVI-HAUG, 20-069721TVI-HAUG och 20-069747TVIHAUG, som avgjordes efter gemensam behandling november 2020. 39 Se till exempel LB-2014-13514, LB-2016-43622, 18-148976TVI-OVRO, 17098711TVI-OVRO, 18-127575TVI-OVRO, 17-169552TVI-FOLL, 15-168226TVIGJOV, 17-197796TVI-HAUG, 18-074832TVI-OTIR/01 som några exempel på tilllämpning av en (dels väsentligt) lägre culpatröskel. Se till exempel 17-197796TVI-HAUG då en hustru blev skadeståndsansvarig efter att hennes make obehörigen hade använt hennes bank-id efter att ha sett lösenordet då de två satt bredvid varandra i soffan hemma, och 18-074832TVI-OTIR/01 då en hustrus lösenord ansågs ha varit för lätt att gissa sig till för maken, som obehörigen hade använt hennes bank-id. 41 Se t.ex. Jan Kleineman, Ren förmögenhetsskada vid brott — det ”klara” ansvarsområdet, JT 1989–90 s. 650 ff. 42 I kvalificerade fall kan innehavaren nog tänkas ha medverkat till bedrägeri med sådant uppsåt som krävs enligt 9 kap. 1 § jfr 1 kap. 2 § brottsbalken, vilket enligt 23 kap. 4 § brottsbalken innebär att personen kan dömas för t.ex. medhjälp till brott. 43 Se särskilt Jan Kleinemans doktorsavhandling, Ren förmögenhetsskada, Stockholm 1987, och Mårten Schultz, Skadestånd för ren förmögenhetsskada utan lagstöd, SvJT 2017 s. 820 ff. för en noggrann analys och systematisering av skadetypen mot bakgrund av Högsta domstolens praxis och övrig doktrin på området. Av de fyra aktuella kategorierna kvalificerade tillitssituationer, kvalificerad otillbörligt handlande, vårdslöshet vid avtalsförhandlingar och andra situationer är det nog främst den andra om kvalificerad otillbörligt handlande eller de andra situationerna som passar bäst för typfallet då innehavaren av ett bank-id har varit grovt vårdslös och på så sätt möjliggjort för den obehöriga användningen. 44 Se t.ex. NJA 1987 s. 692 (Kone Invest) och NJA 2001 s. 878 (Ljungkvist-bolagen) som exempel på att ansvar för ren förmögenhetsskada uppställts i kvalificerade tillitssituationer, NJA 2005 s. 608 (Max och Frasses) som det klassiska exemplet på ansvar för ren förmögenhetsskada vid kvalificerad otillbörligt handlande, NJA 1996 s. 700 (konkursförvaltares ansvar efter att ha överlåtit egendom som inte tillhörde konkursgäldenären), NJA 1980 s. 383 (vårdslöst agerande i en avtalsliknande situation) och NJA 1998 s. 520 (banks utlämnande av värdepappersdepå till ägaren trots att pantsättning hade skett) som exempel på diverse andra fall. 45 För att få en digital identifikation måste kunden godkänna villkor som typiskt innehåller strikta krav på hantering och hemlighållande av information som behövs för att nyttja legitimationen. Dessa villkor syftar till att reducera risken för obehörig användning, och kräver, som beskrivningen i HR-2020-2021-A visar, rätt mycket av kunden. Ett beteende avseende hanteringen av sådan information eller kodbrickan som möjliggjort den obehöriga användningen, innebär alltså att kunden begår avtalsbrott gentemot utställaren av legitimationen. Samtidigt får man inte överdriva betydelsen av ett sådant avtalsbrott eftersom kundens avtalsfrihet är begränsad i situationen. Villkoren är utformade av utställaren av kundautentiseringslösningen ensam, innehavaren har inga möjligheter att påverka dess innehåll och som oftast inte heller någon möjlighet att låta bli att ingå avtalet eftersom legitimeringslösningen behövs för att kunna fungera i det moderna samhället. 46 Lagmannsretten i det norska avgörandet var också inom detta spår, men hade ingen anledning att följa det vidare eftersom norsk skadeståndsrätt ser ut som den gör.
§ betaltjänstlagen 24 Har kunden misslyckats med att skydda sin personliga behörighetsfunktion kan kunden enligt den nuvarande norska regleringen bli ansvarig för upp till 1 200 kr (finansavtaleloven § 35 (2), medan beloppet enligt den motsvarande svenska regeln är 400 kr (5 a kap. 2 § betaltjänstlagen). I det norska förslaget till ny lag har beloppet reducerats till 450 kronor, jfr Prop. 92 LS (2019–2020) s. 172. Har kunden genom grov oaktsamhet åsidosatt de skyldigheter som åligger kunden enligt finansavtaleloven § 34 och 5 kap 6 § betaltjänstlagen, uppgår självrisken till 12 000 kr. Reglerna om kundens ansvar enligt PSD 2 följer av artikel 74. 25 Se PSD 2 artikel 74 andra stycket, 5 a kap. 3 § andra stycket sista meningen betaltjänstlagen och finansavtaleloven § 35 (3) sista meningen. Se också Karnov-kommentaren av Anders Dölling not 258. 26 Se PSD 2 artikel 1 för tillämpningsområde och artikel 4 p. 24, p. 29 och p. 30 för definitioner av betalning, autentisering och stark kundautentisering i direktivets mening. Motsvarande tillämpningsområden följer av 1 kap. 1 § betaltjänstlagen och finansavtaleloven § 9 jfr § 1. 27 I ny finansavtalelov har norska lagstiftaren dock beslutat att ge motsvarande självriskregler vid obehörig användning av kundautentisering i samband med ingående av kreditavtal som vid betalningar. Se § 3–20 och Prop. 92 LS (2019–2020) s. 173. När lagen väl har trätt ikraft kommer alltså nya kreditavtal som har slutits genom obehörig användning av bank-id att vara lagreglerade i norsk rätt. 28 Det något udda beloppet har samband med att man lägger uppläggningskostnader till kreditbeloppet. Tvist om förmögenhetsvärden lägre än 200 000 kr ska enligt norska tvisteloven § 6-2 (2) bokstav a behandlas i forliksrådet innan stämning kan ges in till tingsrätt. Forliksrådet består av domare utan juridisk utbildning, och dom kan endast avkunnas om parterna accepterar det. En dom från forliksrådet kan sedan överprövas av tingretten. 30 TKISA-2018-87918. Motsvarar tingsrätten i det svenska systemet. 31 LA-2018-179648. Lagmannsretten motsvarar hovrätten i det svenska systemet. 32 Lagmannsretten tillämpade undantagsregeln i norska tvisteloven § 20-2 (3), som öppnar för att frita förlorande part för sakskostnadsansvaret om tungt vägande orsaker gör det rimligt när man särskild beaktar om det var fog för att få tvisten provat för domstol beroende på att den var svårbedömd eller bevismässigt först blev översiktlig efter stämning. Norska finansavtaleloven innehåller regler om en rad olika aspekter och frågor som rör kreditgivning. I delar motsvarar den de regler som i svensk rätt finns i lag om betaltjänster, medan den i andra delar motsvarar de regler som finns i konsumentkreditlagen. Det finns också en hel del regler i finansavtaleloven som inte har någon lagstadgad motsvarighet i svensk rätt. 34 Det krävs emellertid inte culpa på den skadelidandes sida, utan det handlar om vad man objektivt kan förvänta av densamma Se Høyesteretts dom p. 57 där Nygaard, Skade og ansvar 6. utgave, 2007 s. 300 citeras. Se för svensk rätts vidkommande om eventuell relativisering av culpabedömningen, se Håkan Andersson, Skyddsändamål och adekvans, Uppsala 1993. Att Høyesterett väljer att dra en parallell till vad som gäller vid förvaring av en kodbricka i sitt eget hem, kan man utgå ifrån har samband med det relativt stora antalet tvister som gäller skadeståndsansvar efter att någon till innehavaren närstående efter att ha kommit över kodbrickan eller andra behörighetsfunktioner obehörigen har använt densamma. Att Høyesterett om än som ett obiter dictum konstaterar att förvaring i eget hem som huvudregel inte är vårdslös, får därmed anses utgöra en signal till underinstanser om behovet av en noga och konkret culpabedömning även i dessa fall. Jfr motsvarande regel i 6 kap. 2 § svenska skadeståndslagen. Se till exempel Oslo tingretts avgörande i mål 18-074832TVI-OTIR/01, där en hustru ansågs ansvarig på skadeståndsrättslig grund för kreditgivarens förlust om en miljon kronor för en kredit beviljat efter obehörig användning av hennes make, eftersom hennes lösenord hade varit för enkelt att gissa för maken. Ett annat, mindre extremt exempel, är Frostating lagmannsretts dom i mål 18-039633ASD-FROS, där innehavaren av bank-id:et ansågs skadeståndsansvarig för ett belopp om drygt 75 000 kr. Yrkandet om jämkning avvisades i fallet under hänvisning till att jämkningsregeln avser de stora förluster som blir orimligt betungande att bära. 38 Att underinstanserna också verkar ha tagit intryck av detta framgår till exempel av de tre målen 20-069720TVI-HAUG, 20-069721TVI-HAUG och 20-069747TVIHAUG, som avgjordes efter gemensam behandling november 2020. 39 Se till exempel LB-2014-13514, LB-2016-43622, 18-148976TVI-OVRO, 17098711TVI-OVRO, 18-127575TVI-OVRO, 17-169552TVI-FOLL, 15-168226TVIGJOV, 17-197796TVI-HAUG, 18-074832TVI-OTIR/01 som några exempel på tilllämpning av en (dels väsentligt) lägre culpatröskel. Se till exempel 17-197796TVI-HAUG då en hustru blev skadeståndsansvarig efter att hennes make obehörigen hade använt hennes bank-id efter att ha sett lösenordet då de två satt bredvid varandra i soffan hemma, och 18-074832TVI-OTIR/01 då en hustrus lösenord ansågs ha varit för lätt att gissa sig till för maken, som obehörigen hade använt hennes bank-id. 41 Se t.ex. Jan Kleineman, Ren förmögenhetsskada vid brott — det ”klara” ansvarsområdet, JT 1989–90 s. 650 ff. 42 I kvalificerade fall kan innehavaren nog tänkas ha medverkat till bedrägeri med sådant uppsåt som krävs enligt 9 kap. 1 § jfr 1 kap. 2 § brottsbalken, vilket enligt 23 kap. 4 § brottsbalken innebär att personen kan dömas för t.ex. medhjälp till brott. 43 Se särskilt Jan Kleinemans doktorsavhandling, Ren förmögenhetsskada, Stockholm 1987, och Mårten Schultz, Skadestånd för ren förmögenhetsskada utan lagstöd, SvJT 2017 s. 820 ff. för en noggrann analys och systematisering av skadetypen mot bakgrund av Högsta domstolens praxis och övrig doktrin på området. Av de fyra aktuella kategorierna kvalificerade tillitssituationer, kvalificerad otillbörligt handlande, vårdslöshet vid avtalsförhandlingar och andra situationer är det nog främst den andra om kvalificerad otillbörligt handlande eller de andra situationerna som passar bäst för typfallet då innehavaren av ett bank-id har varit grovt vårdslös och på så sätt möjliggjort för den obehöriga användningen. 44 Se t.ex. NJA 1987 s. 692 (Kone Invest) och NJA 2001 s. 878 (Ljungkvist-bolagen) som exempel på att ansvar för ren förmögenhetsskada uppställts i kvalificerade tillitssituationer, NJA 2005 s. 608 (Max och Frasses) som det klassiska exemplet på ansvar för ren förmögenhetsskada vid kvalificerad otillbörligt handlande, NJA 1996 s. 700 (konkursförvaltares ansvar efter att ha överlåtit egendom som inte tillhörde konkursgäldenären), NJA 1980 s. 383 (vårdslöst agerande i en avtalsliknande situation) och NJA 1998 s. 520 (banks utlämnande av värdepappersdepå till ägaren trots att pantsättning hade skett) som exempel på diverse andra fall. 45 För att få en digital identifikation måste kunden godkänna villkor som typiskt innehåller strikta krav på hantering och hemlighållande av information som behövs för att nyttja legitimationen. Dessa villkor syftar till att reducera risken för obehörig användning, och kräver, som beskrivningen i HR-2020-2021-A visar, rätt mycket av kunden. Ett beteende avseende hanteringen av sådan information eller kodbrickan som möjliggjort den obehöriga användningen, innebär alltså att kunden begår avtalsbrott gentemot utställaren av legitimationen. Samtidigt får man inte överdriva betydelsen av ett sådant avtalsbrott eftersom kundens avtalsfrihet är begränsad i situationen. Villkoren är utformade av utställaren av kundautentiseringslösningen ensam, innehavaren har inga möjligheter att påverka dess innehåll och som oftast inte heller någon möjlighet att låta bli att ingå avtalet eftersom legitimeringslösningen behövs för att kunna fungera i det moderna samhället. 46 Lagmannsretten i det norska avgörandet var också inom detta spår, men hade ingen anledning att följa det vidare eftersom norsk skadeståndsrätt ser ut som den gör.s. 240