RÅ 2002 ref. 53 och HFD 2011 ref. 55.
Hänvisas från p. 4 (s. 31)
4.Enligt inkomstskattelagen 61:2 ska inkomster i annat än pengar värderas till marknadsvärdet. Med marknadsvärde avses enligt lagen det pris som den skattskyldige skulle ha fått betala på orten om han själv skaffat sig motsvarande varor, tjänster eller förmåner mot kontant betalning. Mot denna bakgrund är det följdriktigt att HFD beslutat att båt- och bostadsförmåner ska bestämmas med ledning av själva dispositionsrättens marknadsvärde och inte med ledning av det faktiska utnyttjandet som kan vara mera begränsat än dispositionsrätten. Denna huvudregel innebär att det saknar betydelse för förmånens värde att den skattskyldige utnyttjat förmånen i lägre grad än vad dispositionsrätten medgett. Om sålunda den skattskyldige väljer att inte använda en båt eller ett fritidshus under dispositionstiden undgår han eller hon inte förmånsbeskattning. Det rör sig inte om en bevispresumtion som säger att dispositionsrättens marknadsvärde kan motbevisas genom att den skattskyldige gör det sannolikt att han eller hon inte alls eller endast i viss utsträckning utnyttjat förmånen. Enligt lagtexten rör det sig således om en rättspresumtion som inte kan brytas.s. 31