Som exempel se HFD:s tolkning av inkomstskattelagen 61:11 st. 2 i RÅ 2001 ref. 22 I och II samt härtill Nordklint, s. 260 f. Se även NJA 2012 s. 211 I p. 26 som utesluter en rätt till ersättning när den ideella skadans värde understiger 10 000 kronor.
Hänvisas från p. 9 (s. 28)
1.Det finns olika typer av presumtioner. För att beteckna dem används ibland andra uttryckssätt. Någon gång talas om indubioregler, dvs. en anvisning om ett val som ska göras i fall då det råder tvivelsmål. Den straffprocessuella tolkningsprincipen in dubio mitius innebär en slags presumtion liksom den avtalstolkningsprincip som betecknas som oklarhetsregeln. Inom avtalsrätten finns det presumtioner som gäller för tolkning och för uppkomsten av ett bindande avtal. Begreppsmässigt uttrycks samma sak eller något likartat med föreskrifter om att tolkningen ska vara restriktiv eller extensiv. Det kan innebära att en argumentationsbörda läggs på den part som missgynnas av den restriktiva tolkningen. Parten måste då lägga fram argument som klart överväger andra partens skäl. Prejudikatinstanser säger ibland att de utgår från ett visst förhållande eller att något fortsättningsvis utgör en utgångspunkt. Om förklaringen inte innebär att fakta är styrkta eller att en rättslig bedömning är motiverad på ett helt övertygande sätt kan förklaringen verka som en presumtion. Om en prejudikatinstans i ett visst sammanhang vill undvika att använda presumtioner på grund av deras komplicerade uppbyggnad är det av vikt att de inte omedvetet för presumtionsresonemang genom att använda alternativa uttryckssätt. Som sagts har presumtionsbegreppet till skillnad från andra bevisrättsliga termer in definierats och utvecklats av HD och HFD på ett enkelt och kortfattat sätt. Begreppets innebörd och användning föranleder problem.s. 26
2.Man skiljer mellan rättspresumtioner och bevispresumtioner.s. 27
3.En rättspresumtion ger anvisning om hur en rättslig bedömning ska utfalla i tveksamma och osäkra fall. Det innebär att en avvikande bedömningen kan göras i ett särskilt fall om det kan anföras starka skäl för det. Man kan säga att det läggs en argumentationsbörda på den part som vill bryta rättspresumtionen. Saknas partsargumentation kan principen jura novit curia innebära att domstolen efter officialprövning anser att det finns starka skäl att frångå presumtionen. Rättspresumtioner ska behandlas i avsnitt 5.s. 27
4.Det finns flera typer av bevispresumtioner. Gemensamt för dem är att ett faktiskt förhållande som utgör ett rättsfaktum (rekvisitmotsvarighet) ska läggas till grund för en dom om det föreligger en presumtionsförutsättning. Undantag görs för fall då en part kan styrka eller göra sannolikt att det presumerade förhållandet inte föreligger. Man säger då att presumtionen brutits eller motbevisats.s. 27
5.Den omständighet som utgör presumtionsförutsättning betecknas ibland som den presumtionsgrundande (presumtionsverkande) omständigheten och ibland som den presumerande omständigheten. En nackdel med att använda den senare termen är att den lätt kan förväxlas med den term som tar sikte på den presumerade omständigheten. (En bokstav skiljer termerna). Den presumtionsgrundande omständigheten bör vara angiven på ett tydligt sätt och får inte ändras från fall till fall.s. 27
6.Tre olika presumtionsförutsättningar förekommer på sätt som ska utvecklas längre fram. När en sådan förutsättning är uppfylld verkar presumtionen som en vanlig bevisbörderegel som tar sikte på fall då osäkerheten rör fakta som kan bevisas och motbevisas. En part som bär bevisbördan kan fullgöra sin bevisskyldighet. På samma sätt kan en part bryta en presumtion genom att förebringa stark motbevisning. Beteckningen bevispresumtion förklaras av att dess rättsverkan är bevisrättslig och rör frågan om vilka fakta som ska läggas till grund för domstolens avgörande. Förutsättningar och motiveringarna för att införa presumtioner i lag och praxis kan bygga bl.a. på bevisrättslig ursprungssannolikhet eller på rättsliga bedömningar eller båda dessa förklaringstyper. Som exempel på rättsliga förklaringar kan nämnas att en bevispresumtion kan motiveras av en strävan att skärpa ett skadeståndsansvar, uppnå en preventionsverkan eller tillse att den materiella regeln får genomslagskraft. Ett annat viktigt exempel på rättslig argumentation vid analyser av bevispresumtioner tar sikte på fall då en presumtionsförutsättning kräver en tolkning. Det rör sig då inte om bedömningar av faktafrågor i ett specifikt fall.s. 27
7.I NJA 1987 s. 80 användes termerna indubioregel och presumtion sida vid sida som synonymer. Fallet gällde frågan om den som ställt en viss säkerhet svarade subsidiärt eller primärt för en bakomliggande fordran. HD:s majoritet ansåg att vissa skäl talade starkt för en indubioregel som innebar att tredje man svarar primärt. Med hänsyn till ett yttrande i målet tillade HD att en presumtion för primärt ansvar alltså bör gälla. De båda termerna användes sålunda synonymt. Dissidenten justitierådet Bengtsson ansåg att en presumtion om subsidiärt ansvar var motiverat i varje fall från konsumentsynpunkt. Bengtsson använde också ett annat uttryck för att beteckna en presumtionsregel och en indubioregel. Han förklarade att en restriktiv tolkning ska göras vid tvivelsmål. Begreppet restriktiv tolkning har en vidare innebörd än termen indubioregel eftersom en sådan tolkning kan föreskrivas av andra skäl än att det föreligger tvivelsmål. Oavsett vilken term som används knyter sig intresset till vilka skäl som kan föranleda en restriktiv eller extensiv tolkning av en rättspresumtion som innefattar en anvisning om hur en lagregel eller ett avtalsåtagande ska tolkas.s. 28
8.Bevispresumtionerna ska behandlas i avsnitt 6.1–6.3.s. 28
9.Presumtionsregler som framgår av lag, prejudikat eller någon annan rättskälla är abstrakta liksom andra rättsregler. Det kan uppkomma fråga om ett åberopat konkret rättsfaktum svarar mot en regels abstrakt beskrivna presumtionsgrundade rekvisit. Det rör sig då om ett vanligt rättstillämpningsproblem. Det kan emellertid uppkomma ett speciellt problem som rör föremålet för en presumtion. I många regler föreskrivs att en omständighet ska presumeras utan att det anges i vilken omfattning detta ska ske. Om ett skuldebrev innebär att skulden ska presumeras är denna presumtion tämligen värdelös för borgenären om presumtionens begränsade räckvidd medför att skulden ska bestämmas till ett mycket lågt belopp eller 0 kronor. Om det ställs upp en presumtion som ger upphov till en omfattningsfråga bör denna inte lämnas olöst. Därmed är inte sagt att det alltid krävs en omfattningspresumtion. Många gånger löses beloppsfrågor rörande personskador på tabellarisk väg genom schabloner.s. 28
10.När en omfattningsfråga uppkommer måste det avgöras i vad mån den kräver ställningstagande till existensen av faktiska bevisbara förhållanden och till rent rättsliga frågor. En bevispresumtion gäller endast då det råder osäkerhet om faktiska förhållanden, inte då osäkerheten avser rättsliga bedömningar. Nedan ska behandlas ett skadeståndsfall om långsam rättskipning vilket belyser de svåra gränsdragningsproblemen. Dessa problem uppkommer inte om skadeståndets storlek bestäms med ledning av en schablon. Om en person kräver skadestånd för ideell skada gäller som huvudregel liksom i andra skadeståndsmål att den skadelidande ska bevisa den skadegörande handlingen. Ursprungssannolikhet och svårigheten att bevisa skadan kan leda till att det uppställs en presumtion för uppkomsten av en ideell skada. Om någon bragts om livet genom ett uppsåtligt brott kan anhöriga få skadestånd. Det presumeras då att psykiska besvär uppkommit. Skadeståndets storlek bestäms till ett standardiserat belopp som fastställts i praxis.s. 28
11.När en part begär ersättning för ideell skada på grund av långsam rättskipning bestäms inte ersättningens storlek med ledning av en standardisering. Skälet till det är att skadeståndets storlek varierar beroende på dröjsmålstiden längd och andra faktorer. HD har uttalat att det finns en stark men motbevisbar presumtion för att en kränkning av rätten till en rättslig prövning inom skälig tid också har medfört en skada. Om annat inte visas ska enligt HD dröjsmålet anses ha medfört en skada och därmed föreligger det en ansvarsgrund. Av intresse är HD:s följande uttalande att sedvanliga bevisregler dock gäller ifråga om omständigheter av betydelse för skadans omfattning. Det betyder att den skadelidande är bevisskyldig för omständigheter som verkar i höjande riktning. Någon presumtion till den skadelidandes förmån gäller inte här. Skadeståndet ska bedömas på ett objektivt sätt och det ska enligt HD inte beaktas att den förfördelade faktiskt har känt sig mer eller mindre kränkt än vad som följer av en typiserad bedömning. Ett läkarintyg som beskriver den skadelidandes oro och ängslan kan vara irrelevant. Den objektiverade omfattningsbevisningen ska avse längden av den dröjsmålstid som förorsakats av domstolen och åklagaren.s. 29
12.Tillämpning av sedvanliga bevisregler innebär att bevisbördan åvilar den skadelidande. Vid bedömningen av det föreliggande fallet uttalade HD att det inte anförts någon förklaring till att det inte förekom handläggning under en fyraårsperiod och att dröjsmålstiden alltså uppgick till fyra år. Uttalandet kan tolkas så att regeln om den presumerade ansvarsgrunden tillämpats då staten inte lämnat någon förklaring till dröjsmålet. Dröjsmålstidens längd blir därmed inte en fråga om skadans omfattning, utan om ansvarsgrunden. Det anförda visar på svårigheten att skilja mellan ansvarsgrundande fakta som presumeras föreligga och omfattningsgrundande fakta som inte täcks av presumtionen utan ska bevisas av den skadelidande enligt sedvanliga bevisregler. Till detta kommer problemet att avgränsa de rent rättsliga bedömningarna som inte omfattas av bevispresumtionen. Av HD:s domskäl framgår att en faktor som kan höja skadeståndet är att det fördröjda förfarandet angått något fundamentalt i den förfördelades livssituation som typiskt sett är ägnat att förvärra den skadelidandes obehag. Man frågar sig om det är en bedömningsfråga som helt omfattas av bevispresumtionen eller om det delvis också rör sig om en objektiverad rent rättslig bedömning som inte täcks av presumtionen.s. 29