Se RP 109/2005 rd s. 104 angående likställighetsprincipen vid riktade emissioner och s. 140 angående återköp av egna aktier. 16Se Den norske anbefalingen om eierstyrning och selskabsledelse från Norsk utvalg for eierstyrning og selskabsledelse (NUES). 17 Det kan också noteras att den norska staten är största ägare i fem av de största bolagen på Oslo Børs, och att staten har en regelbunden ”eierdialog” med styrelsen i dessa bolag, se https://www.regjeringen.no/no/tema/naringsliv/statlig-eierskap/ eierstyring-og-ledelse/id613433/. 18 Se Ugeskrift for Retsvæsen 2006.3359H. 19 Se. UfR 2006.3359 på s. 3369. 20 Se Hansen, The Role of Shareholders in Public Companies in the Nordic Countries, i German and Nordic Perspectives on Company Law and Capital Markets Law, 2015, s. 86. 21 Se Strampelli (2018) s. 222. 22 Se särskilt Zetzche (2019) s. 702. Se även Hopt (2017) och Strampelli (2018) s. 187. 23 German Corporate Governance Code (not 2), nr. 5.2, sektion 2. 24 Se särskilt Koch, Investorengespräche des Aufsichtsrats, i Die Aktiengesellschaft 2017, s. 129. Se även Hopt (2017). 25 ”Aktionäre sind unter gleichen Voraussetzungen gleich zu behandeln”. 26 Se German Corporate Governance Code (not 2), nr. 6.1. 27 Se Hopt (2017) s. 8, som översätter en passage ur BGHZ 120, 141. Det bör dock vid en jämförelse mellan tysk och svensk rätt i detta hänseende noteras att generalklausulen i § 243 (2) Aktiengesetz och den motsvarande skadeståndsbestämmelsen för styrelsen i § 117 innehåller ett uppsåtskrav som innebär att en åtgärd endast strider mot generalklausulen om beslutet fattas med avsikten att en otillbörlig fördel ska uppkomma, medan tillämpningen av den svenska generalklausulen endast fordrar att rekvisiten är objektivt täckta. 28 Se Zetzche (2019) s. 702: ”So lehnt die h.M. einen Anspruch aus § 53a AktG auf Auskunft außerhalb der Hauptversammlung seit jeher ab.” 29 Se Hopt (2017) s. 10. 30 Se Strampelli (2018) s. 223. 31 Se t.ex. Bergström och Samuelsson (2015) s. 73. 32 Se t.ex Åhman, Behörighet och befogenhet i aktiebolagsrätten, 1997, s. 798–799, Andersson & Pehrson (2008) s. 138, samt Nial & Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, 1991, uppl. 5, s. 144 (jag refererar här till upplagorna av såväl Nial som Rodhe då de aktuella passagerna infördes). 33 Se Arvidsson, Associationsrättens likhets- och likabehandlingsprinciper, i JT 2014–15 s. 269 ff. 34 Det har ibland anförts att likhetsprincipen gäller utan undantag, se t.ex. Nerep, Om generalklausulerna och likhetsprincipen i aktiebolagslagen, i Festskrift till Lars Pehrson, 2016, s. 322–324. Hur det än är med det spelar frågan i sig möjligen mindre roll, eftersom, som Hellner konstaterar, principen om att ”lika skall behandlas lika […] i och för sig är tom, eftersom den förutsätter att man redan avgjort vad som skall betraktas som lika”, se Hellner, Lagstiftning inom förmögenhetsrätten, 1990, s. 182. 35 Jfr Arvidsson (2015) s. 275. Högsta domstolen uttrycker sig likartat i NJA 2013 s. 1250. 36 Se i närtid särskilt Arvidsson (2015) s. 263 ff., som utifrån NJA 2013 s. 1250 utförligt argumenterar för att det är fråga om två olika principer. För samma ståndpunkt, se bl.a. Åhman (1997) s. 807, Johansson, Svensk Associationsrätt i huvuddrag, 2018, uppl. 12, s. 171 f., Sandström, Svensk aktiebolagsrätt, 2012, uppl. 4, s. 202 f., och Nerep (2016) s. 319 ff. En sådan distinktion görs också i tysk rätt, där likabehandling av aktierna i linje med likhetsprincipen benämns gleichberechtigung medan likabehandling av aktieägare vis-a-vis bolaget benämns gleichbehandlung (se t.ex. Mucciarelli, Equal Treatment of Shareholders in European Union Law, i ECFR 1/2010 s. 162). För motsatt ståndpunkt, se t.ex Bergström, Högfeldt och Samuelsson, Om kravet på likabehandling av aktieägare, i Tidsskrift for Rettsvitenskap 1-2/94 s. 127 ff., Bergström och Samuelsson (2015) s. 41 och Dotevall, Skadeståndsansvar för styrelseledamot och verkställande direktör, 1989, s. 282 ff. 37 Se SOU 1941:09 s. 303. 38 Se Nial (1941) s. 714 ff., samt Stenbeck, Wijnbladh och Nial, Aktiebolagslagen, 1961, uppl. 4, s. 252–253. I senare arbeten tycks emellertid Nial ha en annan uppfattning. Se t.ex. Nial (1991) s. 145–146, där Nial angående generalklausulerna uttrycker att de ”ibland ansetts vara uttryck för likhetsprincipen” men att ”bestämmelsernas formulering är inte lämpad för likhetsprincipen” och beskriver ”generalklausulen såsom en från likhetsprincipen skild rättsfigur”. Vad som motiverat den ändrade uppfattningen framgår inte. 39 Se t.ex. Arvidsson (2015) s. 263 ff., Andersson & Pehrson (2008) s. 123 ff., och Nial & Johansson (1991) s. 145–146. 40 Se Nial & Johansson (1991) s. 144. Nial går därefter över till att diskutera informationsmässig olikabehandling i förhållande till generalklausulen, som Nial anser träffar sådan olikabehandling. 41 Jfr Johansson (1990) s. 132 ff, som pekar på distinktionen, samt Nial & Johansson (1991) s. 144. Se dock också Andersson & Pehrson (2008) s. 124, som anför att distinktionen mellan aktierna och aktieägarna knappast går att upprätthålla på detta vis, men som samtidigt kommer till samma slutsats avseende informationsmässig likabehandling som den som här presenteras, men genom att tolka in ett undantag i likhetsprincipen. 42 Se prop. 1973:93 s. 137. Se även SOU 1971:15 s. 175, där det uttalas att om ”en företrädesemission riktas till endast vissa av bolagets befintliga ägare tillkommer också ett krav på att emissionsbeslutet ska vara motiverat av sakliga skäl för att beslutet inte ska kunna angripas med generalklausulen.” 43 Jfr Andersson & Pehrson (2008) s. 136 och Åhman (1997) s. 798–799. 44 Se NJA 1977 s. 393 på sidan 400. Jämför vidare Andersson & Pehrson (2008) s. 135 ff., som jämför det nu aktuella förarbetsuttalandet med Högsta domstolens uttalande i NJA 1977 s. 393. 45 Se Rodhe, Aktiebolagsrätt enligt 1975 års aktiebolagslag, 1989, uppl. 14, s. 247, som replikerade på Pehrsons resonemang om innebörden av förarbetsuttalandena i Festskrift till Sveriges advokatsamfund (Pehrson, Generalklausuler i aktiebolagslagen, i festskrift 1987 till Sveriges Advokatsamfund, s. 483 ff. Rodhe synes också ha fått i vart fall delvis medhåll från Nial (se Nial & Johansson (1991) s. 143). 46 Se t.ex. Andersson, Johansson och Skog, Aktiebolagslagen: en kommentar — del 1, 2019 med supplement 14, s. 7:92–7:93, Nerep (2016) s. 325–327, Bergström, Högfeldt och Samuelsson (1994) s. 137 ff., Andersson & Pehrson (2008) s. 135 ff., Pehrson (1987) s. 483 ff., Dotevall, Bolagsledningens skadeståndsansvar, 2017, uppl. 3, s. 155–156, samt Johansson, Aktiebolagslagens generalklausuler. Insjöar eller torra land? i Festskrift till Lars Pehrson, 2016, s. 178. 47 Se t.ex. SOU 1941:09 s. 304 f., SOU 1971:15 s. 175 och prop. 1973:93 s. 137, samt NJA 1977 s. 393, NJA 2000 s. 404 samt NJA 2013 s. 1250, vari Högsta domstolen i samtliga fall fäster vikt vid om de prövade åtgärderna företagits i bolagets berättigade intresse. Jfr Johansson (1990) s. 146–147. 48 Se Johansson (1990) s. 146–147. 49 Se SOU 1941:9 s. 304. Det kan noteras att resonemanget bland annat grundar sig på uppenbarhetsrekvisitet som initialt fanns i generalklausulen och som avskaffades under 1970-talet när det ersattes av otillbörlighetsrekvisitet. Denna förändring kan knappast i nu relevant hänseende anses ha påverkat generalklausulernas betydelse, givet att förändringen var föranledd av en från lagstiftarens perspektiv för snäv tilllämpning av generalklausulerna i domstolarna, se prop. 1973:93 s. 84, jfr. s. 53. 50 Se art. 85 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132) av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt, motsvarande artikel 42 i andra bolagsrättsdirektivet. 51 Se st. 37 i mål C101/08. 52 Se artikel 4 i direktiv 2007/36/EG samt artikel 17 i direktiv 2004/109/EC. Jfr Mosca (2018) s. 827–828, Strampelli (2018) s. 221, samt Mucciarelli (2010) s. 163, som angående likhetsprincipen inom EU skriver ”[t]o sum up, each jurisdiction is free to shape autonomously the contours of this principle. In addition, there is no shared view among legal scholars and among member states regarding the content of the principle of equal treatment”. 53 Se st. 46 i C-384/02. Se även Hansen (2015) s. 104. 54 Se avsnitt 2.3. 55 Se artikel 17 i MAR samt artikel 2 i Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1055. 56 Se artikel 14 i MAR. 57 Se artikel 11 i MAR. 58 Så skriver t.ex. Mosca att ”[e]ngaging in a privileged dialogue, conducted by the initiative of the board in which inside information is shared with shareholders (or some of them), may be legitimate only if it satisfies a specific interest of the company. A typical company’s interest is identified when, during a particular transaction or operation, the board needs to get the opinion of the shareholders, as it may arise, for example, during the process that leads to a share capital increase, when major shareholders are consulted in advance with regard to their intention to underwrite.” Se Mosca (2018) s. 290. 59 Se inledningen i avsnitt 2 ovan med referenser. 60 Se punkten 3.1 i Nasdaq Stockholms Regelverk för emittenter från den 1 januari 2019, stycke 2 under rubriken ”Offentliggörande av insiderinformation”. Motsvarande skrivning återfinns inte i det från den 1 maj 2020 gällande regelverket (Nordic Main Market Rulebook for Issuers of Shares) eller i handledningstexten till detta (Handledning från börsen gällande offentliggörande av insiderinformation), men eftersom skrivningen i det äldre regelverket baserades på MAR kan ändringen i handledningstexten knappast antas ge uttryck för någon materiell förändring. 61 Se t.ex. kommentaren till punkten II.3, st. 5. Frågan regleras inte explicit, men då inhämtande av irrevocables är förenligt med regelverket trots kravet på informationsmässig likabehandling av målbolagsaktieägare betraktas det uppenbarligen som förenligt med regelverket att föra selektiva dialoger med större aktieägare. 62 Se Nial & Johansson (1991) s. 144, Åhman (1997) s. 798–799, samt Andersson & Pehrson (2008) s. 138. 63 Nial, Åhman samt Andersson & Pehrson behandlar uttryckligen endast dialoger mellan bolagsledning och aktieägare i frågor som faller inom stämmans kompetens. Se Nial & Johansson (1991) s. 144, Åhman (1997) s. 798–799, och Andersson & Pehrson (2008) s. 138. I utländsk rätt, se Mosca (2018) s. 830–831. 64 Se Aalto och Sahrakorpi (2018) s. 157–158, samt Airaksinen, Villa & Stepanoff (2017) s. 24. 65 Se Mosca (2018) s. 828. 66 Se t.ex. Easterbook & Fischel, The Economic Structure of Corporate law, 1991, s. 110 ff., samt Cox, Equal Treatment for Shareholders: an essay, i Cordazo Law review, 1997 vol. 19, s. 618. 67 För en diskussion om avvägningen mellan likabehandlingsprincipen och ageranden från styrelsen i syfte att främja bolagets verksamhet och syfte, se Booth, The Business Purpose Doctrine and the Limits of Equal Treatment in Corporation Law, i South Western Law Journal, 1984 vol. 38 s. 865 ff. 68 Se Skog, Rodhes Aktiebolagsrätt, 2018, uppl. 25, Norstedts, s. 181. Se angående tystnadsplikten mer generellt Johansson (2018) s. 134–138, Andersson, Johansson och Skog (2019) s. 8:13, samt Östberg, Styrelseledamöters lojalitetsplikt, 2016, Jure, s. 281 f. 69 Se Hansen (2015) s. 105 not 67. 70 Se Aalto och Sahrakorpi (2018) s. 149 och 150. Se även Airaksinen, Villa & Stepanoff (2017) s. 8.
Hänvisas från p. 2 (s. 3)
2.Praxis synes saknas i Finland, men tillåtligheten av informationsmässig olikabehandling av aktieägare har behandlats i litteraturen, och viss ledning ges även i förarbetena till finska aktiebolagslagen (624/2006). Airaksinen, Villa och Stepanoff konstaterar i korthet att generalklausulen i den finska aktiebolagslagen förbjuder åtgärder som är ägnade att ge en aktieägare eller någon annan en otillbörlig fördel till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare, men att informationsmässig olikabehandling inte principiellt kan anses strida mot generalklausulen om informationsutbytet är till gagn för bolaget. Frågan har tidigare också i förbigående berörts av Taxell, som inte ansåg att dialoger mellan vissa aktieägare och styrelsen var behäftade med någon särskild likabehandlingsproblematik utan att det ”kan vara till gagn för bolaget att det existerar ett relativt öppet förtroendeförhållande mellan bolagsledningen och t.ex. aktieägare med stora aktieposter”. I linje med detta har det i förarbetena till den finländska aktiebolagslagen uttryckts att från ”likställighetsprincipen kan […] inte härledas ett förbud mot affärstransaktioner som är fördelaktiga för en aktieägare, om de samtidigt också är förenliga med bolagets intresse”. Det betonas också att olikabehandling inte kan anses oförenlig med generalklausulen om den är motiverad av ekonomiska skäl kopplade till bolagets verksamhet och att olikabehandlingen därmed i förlängningen är till fördel för aktieägarkollektivet.s. 3