Närliggande

85.I NJA 1993 s. 468 (se Herre, SvJT 2005 s. 562) — där det vid ett oneröst avtal, dvs. ett regelrätt köp, hade föreskrivits bl.a. att köparen inte utan säljarens samtycke fick överlåta fastigheterna vidare — uttalade HD att bestämmelserna i 20 kap. 14 § och 18 kap. 8 § JB — om anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel om inskränkning i rätten att bl.a. överlåta fastigheten och om att förvärvare inte kan åberopa god tro efter att anteckningen upptagits på inskrivningsdag — inte med nödvändighet innebär att ett överlåtelseförbud gäller mot köparens borgenärer och därmed utgör ett hinder mot utmätning av fastigheten för köparens skulder och ska anses medföra att fastigheten inte heller ingår i köparens konkursbo. Enligt HD skulle det t.o.m. ”utgöra en anmärkningsvärd inkonsekvens i regelsystemet, om ett överlåtelseförbud skulle ha rättsverkningar även mot köparens borgenärer, medan en förköpsklausul inte skulle ha några rättsverkningar alls.” Överlåtelseförbudet ansågs inte hindra att fastigheterna togs i anspråk för utmätning. Som ett allmänt argument för denna slutsats anförde HD också att borgenärsintresset allmänt sett talar starkt emot att en borgenär inte skulle kunna få betalning ur den egendom som trätt i stället för det vederlag som utgått vid ett köp trots ett avtalat överlåtelseförbud. (se också justitierådet Bengtssons tillägg för egen del om det otillfredsställande rättsläget rörande vissa skillnader mellan å ena sidan förköps- och hembudsklausuler och å andra sidan överlåtelseförbud).s. 1068