Närliggande

72.I NJA 1990 s. 18 (se Herre, SvJT 2005 s. 562) ansågs en hembudsklausul giltig i ett fall där ett av tre barn hade tillskiftats fastigheter och där det som villkor angavs att fastigheterna vid försäljning först skulle hembjudas till de två syskonen. Bland skälen anfördes att bodelningar och arvskiften ofta innehåller betydande benefika inslag. Som exempel anfördes en situation där en av delägarna bor på en fastighet som är föremål för skifte och där de övriga kan tänkas medverka till att fastigheten tilldelas denne ”för ett lågt skiftesvärde utan att därför vara beredda att godta att han behåller hela vinsten vid en eventuell försäljning.” Detta ansågs i sig tala för giltighet av klausulen. Ett annat skäl angavs vara att ”dödsbodelägare under alla förhållanden kan nå samma mål genom att fastigheten först tillskiftas övriga delägare och dessa därefter genom gåva överlåter fastigheten till den delägare som hela tiden varit avsedd att få fastigheten, varvid överlåtelsen förbindes med förbehåll om förköpsrätt”. Eftersom klausulen kunde anses giltig fanns det förutsättningar för anteckning enligt 20 kap. 14 § JB av inskränkningen.s. 1064