Stycket

71.I det enskilda fallet fäste HD avseende vid sådana tolkningsfaktorer som hur avtalet betecknats och hur klausulerna formulerats, att man hade gjort utkast till både gåvoavtal och överlåtelseavtal och att parterna valt överlåtelseavtalet samt att parterna inte bildat sig klar uppfattning om värdedifferens mellan ”pris” och taxeringsvärde. Trots benefika inslag ansågs inte en klar gåvotransaktion föreligga och klausulen bedömdes därför inte vara gällande. HD gjorde med andra ord en helhetsbedömning av samtliga föreliggande omständigheter (jfr även NJA 2010 s. 390 i det följande). Här kan jämföras också med NJA 1987 s. 726, där frågan var om en överenskommelse om att den ena parten skulle ha rätt att förvärva den andres andel i fastighet kunde utgöra hinder mot försäljning av fastigheten enligt 6 § lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt. Eftersom det var fråga om en avtalad förköpsrätt av fast egendom och det inte var fråga om en gåva ansågs överenskommelsen inte vara bindande. Löftesgivaren ansågs därför ha rätt att begära försäljning enligt 6 §.s. 1064