Stycket

28.I NJA 2014 s. 232 hade hyresgästen lämnat lokalen vid viss tidpunkt och knappt sju månader senare väckt talan vid tingsrätten. Den talan avvisades sju månader därefter på grund av en skiljeklausul. Sedan hyresgästen därefter påkallat skiljeförfarande och hyresvärden inte ställt säkerhet avskrevs skiljetvisten knappt två år och två månader efter avflyttningen. Talan väcktes därefter igen i tingsrätten drygt två månader efter skiljenämndens avskrivning och alltså drygt två år och fyra månader efter avflyttning. Frågan i målet var om hyresgästens talan därigenom väckts för sent enligt 12 kap 61 § JB. HD konstaterade här att enligt 45 § andra stycket skiljeförfarandelagen gäller att om skiljeförfarandet avslutas utan att den fråga som har lämnats till skiljenämnden avgörs, och det inte beror på borgenärens vållande, ska talan anses vara väckt i rätt tid om borgenären begär skiljedom eller väcker talan vid domstol inom 30 dagar från den dag då han eller hon fick del av skiljedomen. Eftersom hyresgästen väckt talan senare än inom denna 30dagarsperiod ansågs det inledda skiljeförfarandet inte medföra att talan enligt 12 kap. 61 § JB hade väckts i tid. Eftersom inte heller den första rättegången som ägts rum före påkallelsen av skiljeförfarandet skulle tillmätas någon betydelse i preskriptionshänseende ansågs hyresgästen ha förlorat sin rätt till ersättning eftersom talan väckts senare än inom den i 12 kap. 61 § angivna preskriptionsfristen om två år. Enligt HD har borgenären i ett sådant fall i allmänhet inte något behov av rättsskydd i form av ett undantag från huvudregeln att en icke fullföljd talan saknar betydelse för preskriptionsbestämmelsens tillämplighet. 5.3.2.4 Preskription enligt skattepreskriptionslagen I 3 § första stycket lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. anges att huvudregeln är att en fordran preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då den förföll till betalning. Hur denna reglering ska tillämpas var föremål för prövning i NJA 2012 s. 452. Beträffande underhållsstöd gällde då en ordning där Försäkringskassan i vissa fall kunde besluta om återbetalningsskyldighet för utbetalat stöd. Enligt regleringen förföll återbetalningskravet till betalning tio dagar efter den dag då den bidragsskyldige delgavs beslutet om återbetalningsskyldighet. En strikt tolkning av ordalydelsen i bestämmelserna gav vid handen att preskriptionstiden inte började löpa förrän delgivning av återbetalningsbeslutet hade skett och detta oavsett den tid som förflutit mellan beslut och delgivning. I det aktuella fallet hade det gått nästan tolv år mellan beslut och delgivning.s. 1047