Stycket

15.Ett särskilt problem i NJA 2018 s. 793 var om avsteg skulle göras från principen om successiv preskription dag för dag. I ”Medborgarskapet II” NJA 2018 s. 103 hade HD nämligen gjort avsteg från denna princip och i stället kommit fram till att preskriptionsfristen inte till någon del skulle börja löpa förrän det funnits en reell möjlighet för den enskilde att göra sin fordran gällande. Preskriptionsfristen börjar därför, när det är fråga om felaktig avregistrering av medborgarskap, löpa först när den felaktiga uppgiften korrigeras, något som också av HD konstaterades vara i sak detsamma som att preskriptionsfristen suspenderas under överträdelsetiden. De huvudsakliga argument som åberopades av HD för denna lösning var (1) att rätten till ersättning skulle bli illusorisk i fall där staten under längre tid genom utövning av myndighet upprätthåller sitt felaktiga synsätt samt (2) att fordran riktade sig mot staten och grundade sig på en överträdelse av en för den enskilde så central och grundläggande rättighet och att därför de skäl som ligger bakom preskriptionsinstitutet inte gör sig gällande med någon egentlig styrka. I NJA 2018 s. 793 konstaterade HD emellertid att avsteget i ”Medborgarskapet II” NJA 2018 s. 103 gjordes till följd av de speciella förutsättningar som gällde just rätten till ersättning vid brott mot den bestämmelsen i RF och att avgörandet inte kunde anses tala för ett avsteg från gängse principer vid fastställande av när preskriptionsfristen ska inledas för fordringar enligt frihetsberövandelagen. Detta ansågs gälla särskilt som lagstiftaren tydligt hade tagit ställning för en tillämpning av allmänna regler i preskriptionslagen för frihetsberövandelagens del. 5.1.1.3 Preskriptionsavbrott I 5 § preskriptionslagen regleras när preskription avbryts. Det sker enligt paragrafen bl.a. när borgenären ”väcker talan mot gäldenären eller annars åberopar fordringen gentemot gäldenären vid domstol, hos Kronofogdemyndigheten eller i skiljeförfarande, konkursförfarande eller förhandling om offentligt ackord” (5 § 3).s. 1042