Stycket

8.Ett ytterligare rättsfall är NJA 2013 s. 980, som avsåg en lantmäterimyndighets fordran avseende förrättningskostnader. Enligt HD fanns det vissa privaträttsliga inslag som talade för att 2 § andra stycket preskriptionslagen skulle vara tillämplig. Det gällde särskilt att parterna kan komma överens om hur kostnaderna ska fördelas och att myndigheten ska om möjligt lämna anbud beträffande avgiften. Samtidigt konstaterades att en lantmäteriförrättning i viktiga delar liknar ”ett domstolsförfarande i vilket de olika sakägarna bereds tillfälle att delta och tillvarata sin rätt. Likheten är särskilt påfallande i de fall där sakägare har intressen som står emot varandra vid förrättningen. Lantmäteriförfarandet är vidare lagstyrt och bygger på officialprincipen. I det ligger bl.a. att lantmäterimyndigheten självmant ska bevaka såväl det allmännas som vissa enskildas, t.ex. panthavares, intressen. Myndigheten kan också genom egna initiativ påverka förrättningen och dess resultat”. Dessa moment ansågs så påtagliga att en fordran inte borde betraktas som en konsumentfordran av sådant slag att 2 § andra stycket blev tilllämplig. 5.1.1.2 Tid när preskriptionsfristen inleds Många avtal på det kommersiella området innehåller bestämmelser som anger att anspråk ska göras gällande inom viss tid och att konsekvensen av att anspråket inte görs gällande är att part förlorar rätten att göra gällande detta. Regler med ett sådant innehåll fanns t.ex. i ABT 94 kap. 6 § 13, som bl.a. föreskrev att ”för entreprenörens fordringar avseende entreprenaden gäller en preskriptionstid om sex månader räknat från entreprenadens godkännande. …s. 1040